Medicinska förkortningar effektiviserar kommunikationen mellan kliniker men blir farliga när de används felaktigt. Att veta när man inte ska förkorta är en kärnkompetens för patientsäkerhet.
Använd INTE förkortningar i dessa situationer
- Kommunikation med patienter och anhöriga: Använd plain language – "högt blodtryck" inte "HTN"; "hjärtinfarkt" inte "MI." Hälsokunskapsuniversella försiktighetsåtgärder gäller.
- Juridiska och finansiella dokument: Journaler, samtycken, testamente, kontrakt, fakturering – tvetydighet skapar ansvar. Skriv ut allt.
- Kommunikation med icke-klinisk personal: Administrativ, städ, transport och säkerhetspersonal saknar klinisk utbildning.
- Ordinationer och recept (ISMP "Do Not Use"-lista):
- U, u (enheter) → skriv "enheter"
- QD, QOD → skriv "dagligen," "varannan dag"
- MS, MSO4, MgSO4 → skriv "morfin sulfat," "magnesium sulfat"
- Följande nollor (1,0 mg) och brist på ledande nollor (,5 mg)
- > , < (större/mindre än) → använd ord
- Handskriven kommunikation: Oläslighet multiplicerar felrisken exponentiellt.
- Utskrivnings- och efterbesökssammanfattningar: Patientinriktat material måste använda plain language.
Säkra förkortningspraxis
- Använd enbart institutionellt godkända förkortningslistor.
- Definiera förkortningar vid första användningen i kliniska anteckningar.
- Utnyttja EHR-strukturerade datafält istället för fri-text-förkortningar.
- För muntliga ordinationer: läs upp ordinationen stavad ut helt.
Regulatoriska krav
- The Joint Commission: Genomdriver "Do Not Use"-listan.
- ISMP: Upprätthåller listan över felbenägna förkortningar.
- FDA MedWatch: Spårar biverkningar kopplade till förkortningsfel.
Klarhet räddar liv; korthet riskerar dem. I tvivel, skriv ut det.
