Så beräknar du luftvolymen i en patients lungor

Läkare mäter patienters lungkapacitet för att kunna bedöma deras lunghälsa. Flera sjukdomar minskar lungornas volym, till exempel pneumothorax (lungkollaps) och lungfibros. Andra sjukdomar, som kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och astma, hindrar istället luftflödet genom luftvägarna.

För att beräkna en patients luftvolym används en spirometer – ett instrument som mäter hur mycket luft patienten andas ut. För att få en korrekt uppskattning av den totala lungkapaciteten måste du sedan justera resultatet med hänsyn till lungornas restvolym, alltså den luft som alltid finns kvar i lungorna även efter en maximal utandning.

Det här behöver du

• Spirometer

Instruktioner

1. Sätt i spirometerns munstycke i patientens mun. Kontrollera att munstycket sitter tätt mot läpparna så att ingen luft läcker ut under mätningen.
2. Be patienten andas ut så fullständigt som möjligt. Uppmuntra till ett kraftfullt och jämnt utandningstryck tills lungorna känns helt tömda.
3. Avläs spirometerns värde efter exakt en sekund. Detta mått kallas FEV1 (tvångsexpiratorisk volym på en sekund) och är ett av de viktigaste värdena vid lungfunktionsprov.
4. Multiplicera avläsningen med 1,25. Lungorna innehåller en restvolym på ungefär 20–25 procent som inte går att andas ut. Faktorn 1,25 kompenserar för denna luft och ger en uppskattning av den totala lungkapaciteten.
   Exempel: Om patienten andades ut 4,8 liter luft blir beräkningen:
   4,8 × 1,25 = 6 liter

Kom ihåg att spirometriresultat alltid ska tolkas tillsammans med patientens ålder, längd, kön och medicinska historia. Vid onormala värden bör patienten remitteras vidare för utredning av lungspecialist.