Att ge läkemedel via injektion kräver rätt spruta, rätt kanyl och rätt kroppsdel. Sprutor används också för att ta blod från kroppen vid blodgivning, för blodprover samt för att transfundera blod till en patient.
En spruta består av ett cylindriskt rör, en tätt sittande kolv och en spets där kanylens nav fästs. De finns i flera olika storlekar, allt från 0,5 ml upp till 60 ml. En spruta på 1–3 ml är normalt tillräcklig för injektioner i vävnaden under huden, så kallade subkutana injektioner, eller för injektioner direkt i muskulaturen, så kallade intramuskulära injektioner. Större sprutor används för att tillsätta läkemedel i intravenösa slangar och för att skölja rena sår.
Sprutor klassificeras oftast som Luer-Lok- eller icke-Luer-Lok-sprutor, beroende på typen av sprutspets. Luer-Lok-sprutor har spetsar som kräver kanyler som kan vridas fast och låsas på plats. Denna konstruktion förhindrar att kanylen av misstag glider av sprutan under användning. Hos icke-Luer-Lok-sprutor trycks kanylen istället fast på spetsen utan att behöva vridas.
Insulinsprutor är små och rymmer mellan 0,3 och 1 ml medicin. Till skillnad från många andra sprutor är de inte kalibrerade i milliliter utan i enheter. De flesta insulinsprutor är kalibrerade upp till 100 enheter. De är dessutom utformade speciellt för självinjektion och används för subkutana injektioner.
Tuberkulinsprutor används vid tuberkulintest, där vätskan injiceras direkt in i huden. Sprutan är liten och kalibrerad i milliliter. Den har ett långt, smalt rör med en förmonterad kanyl och rymmer upp till 1 ml vätska. Trots sin lilla storlek kan tuberkulinsprutan inte användas för att administrera insulin.
De flesta kanyler är tillverkade av rostfritt stål. Kanylen är ihålig med en öppning i mitten och består av tre delar: navet, som fästs på sprutans spets; skaftet, som utgör kanylens långa del; samt fasen, som är den sluttande spetsen. Fasen skapar en smal springa i huden genom vilken vätskan från sprutan injiceras. Springan slutser sig när kanylen dras ur huden, vilket gör att varken medicin eller blod läcker ut. Långfasade spetsar är vassare och smalare, vilket minskar obehaget när huden genomborras.
Kanyler skiljs åt främst efter längd och diameter. Längden varierar från cirka 1,3 cm till 7,6 cm. Diametern mäts i så kallat galetal, där en kanyl med 25 gauge har mindre diameter än en med 19 gauge. Ju högre galetal, desto tunnare kanyl. Två kanyler kan ha samma längd men olika galetal. Galetalen sträcker sig från 7, som är den grövsta, till 33, som är den finaste.
Valet av galetal görs utifrån medicinens konsistens. Är läkemedlet trögflytande väljer man en kanyl med lågt galetal och stor diameter. Intramuskulära läkemedel ges generellt med långa kanyler, medan subkutana läkemedel ges med kortare kanyler.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online