Den elektroniska patientjournalen (EMR) är en central lagringsplats för patienters medicinska information. Läkare, apotekare och medicinska laboratorier använder EMR-system dagligen för att hämta allt från allergier och läkemedelsreaktioner till tidigare sjukdomshistorik och aktuella testresultat. För vårdgivare och vårdinrättningar är det därför avgörande att regelbundet testa sina system för att förhindra fel och systemomfattande avbrott i åtkomsten till journalerna. Här följer fyra konkreta tips som hjälper din organisation att förebygga oförutsedda katastrofer.
Katastrofåterställningstesterna som vårdinrättningar utför bör omfatta mycket mer än en enkel kontroll av säkerhetskopieringsprogramvaran. Många organisationer mäter bara hur snabbt de kan återställa EMR-data från band eller skiva, men går sällan längre än så. För att verkligen veta hur tekniken reagerar vid en verklig kris krävs djupare testning.
Ett bra riktmärke är att genomföra en fullständig test av EMR-systemet via en manuell återställningsprocess en gång per månad. Testa dessutom rutiner för eskalering och hantering av systemlarm var tredje till sjätte månad – det hjälper till att upptäcka tidiga problem som rör enskilda patientjournaler. Genom manuell testning ser både organisationen och personalen hur väl förberedda de faktiskt är om en verklig katastrof inträffar.
Det är sällan nödvändigt – eller ens klokt – att testa hela EMR-miljön på en gång i en omfattande katastrofplansövning. Att få åtkomst till alla system samtidigt är ofta svårt och kan störa det dagliga arbetet. Dessutom gör ett storskaligt test det svårare att identifiera specifika brister i katastrofåterställningsplanen.
Arbeta istället uppåt i mindre steg: börja med kontroller av enskilda system, gå vidare till mer komplexa systemstörningar under loppet av några månader, och avsluta med ett scenario som simulerar ett totalt haveri av hela anläggningen. På så sätt byggs både rutiner och trygghet successivt upp.
Att testa EMR-system utan stöd av en oberoende tredje part kan få negativa konsekvenser. Personal kan exempelvis frestas att försköna resultaten, förbise problem i planen eller avfärda betydande funktionsfel som oviktiga.
Vårdledningen bör därför säkerställa att planen är vattentät genom att anlita oberoende fasilitatorer – till exempel konsulter eller representanter från polis eller räddningstjänst – som kan verifiera att testet genomförs opartiskt. En extern observatör kan dessutom bidra med nya perspektiv och föreslå scenarier som höjer både testets effektivitet och organisationens katastrofberedskap.
Ett av de största misstagen många vårdorganisationer gör är att sluta testa efter den första godkända katastrofåterställningsplanen. Ofta nöjer man sig med de initiala resultaten och tror att planen inte behöver förbättras – men ingen ansvarig organisation bör göra det. Kontinuerlig testning och uppdatering avslöjar problem i tid och förebygger framtida incidenter.
Alla vårdorganisationer bör överväga att komplettera befintliga system med ny och förbättrad programvara samt regelbundet testa om hela miljön. På så sätt säkerställs att personalen alltid är väl förberedd om en katastrof skulle inträffa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online