Hildegard Peplaus inflytande på omvårdnadsutbildningen

Hildegard Peplaus teorier om omvårdnad var banbrytande och har haft ett bestående inflytande på sjuksköterskeutbildningen världen över. Hennes huvudverk, Interpersonal Relations in Nursing (Interpersonella relationer inom omvårdnaden), publicerades 1952 och lade grunden för den moderna omvårdnadsteorin. Kärnan i hennes tänkande är att sjuksköterskan aktivt engagerar sig i patienten för att skapa ett verkligt partnerskap inom hälso- och sjukvården.

Betydelse

Grunden i Peplaus teori är att sjuksköterskan bygger upp ett partnerskap med patienten genom observation, beskrivning, formulering, tolkning, validering och intervention. Modellen betonar en aktiv roll för både sjuksköterskan och patienten – vårdrelationen ses som ett gemensamt arbete snarare än en enkelriktad process.

Funktion

Enligt Peplau delar sjuksköterskan och patienten en gemensam upplevelse under vårdtiden. Sjuksköterskan lyssnar aktivt och utformar strategier tillsammans med patienten. På så sätt blir patienten delaktig i planeringen av den egna vården i stället för att endast vara en passiv mottagare av insatser.

Sju omvårdnadsroller

Peplau identifierade sju roller som sjuksköterskan intar i mötet med patienten:

• Främlingen – den första fasen då parterna ännu inte känner varandra.
• Resurspersonen – den som svarar på frågor och ger nödvändig information.
• Läraren – den som vägleder och hjälper patienten att förstå sin situation.
• Rådgivaren – den som stödjer patienten i att bearbeta känslor och finna lösningar.
• Ställföreträdaren – den som tillfälligt träder in i en annan persons roll, exempelvis en anhörigs.
• Aktiva ledaren – den som initierar och styr vårdens genomförande.
• Tekniska experten – den som behärskar de praktiska och tekniska momenten i vården.

Faser i vårdrelationen

Peplau definierade tydliga utvecklingsfaser i relationen mellan sjuksköterska och patient:

• Orienteringsfasen – patienten söker hjälp och parterna lär känna varandra.
• Arbetsfasen – inklusive identifieringsfasen, där problem bearbetas och mål formuleras.
• Lösnings- och avslutningsfasen – behovet är tillgodosett och relationen avslutas på ett konstruktivt sätt.

Nytta och arv

Peplaus arbete utgör en hörnsten i omvårdnadsteorin. Genom att lyfta fram relationen mellan sjuksköterska och patient som själva kärnan i vården förändrade hon sjuksköterskerollen från att ha varit passiv till att bli en aktiv deltagare i hälso- och sjukvården. Hennes modell används än idag inom utbildning, psykiatrisk vård och klinisk praktik.