Medical Waste Tracking Act från 1988 definierar medicinskt avfall som "allt fast avfall som genereras vid diagnos, behandling eller immunisering av människor eller djur, i forskning med anknytning därtill, eller vid produktion eller testning av biologiskt material". Definitionen omfattar bland annat kroppsdelar, använda kanyler, blodiga förband, laboratorieutrustning och diagnostiskt material. Som tumregel gäller att allt som har kommit i direkt fysisk kontakt med en patient kan betraktas som potentiellt smittfarligt.
Använda kanyler placeras normalt i särskilda insamlingsbehållare, så kallade "drop boxes", inom sjukvårdsanläggningar. Privatpersoner som använder kanyler i hemmet, exempelvis vid diabetesbehandling, kan posta sina använda nålar i speciellt godkända förpackningar till en lämplig mottagningsanläggning för destruktion. Det finns även möjlighet att byta in använda kanyler mot nya genom att skicka dem till en medicinsk anläggning.
Förbränning är en av de mest etablerade metoderna för att destruera medicinskt avfall, men flera nyare tekniker har införts under senare år. Kemisk desinfektion är en sådan behandlingsform. Stora kroppsdelar eller djurkadaver kan finfördelas för att minska volymen innan desinfektion, vilket dessutom sparar utrymme. En alternativ metod är deponering på en sanitär anläggning, där noggranna försiktighetsåtgärder vidtas för att det bortskaffade materialet inte ska kontaminera marken eller komma i kontakt med levande människor eller djur.
Glasvaror, skalpeller och behållare kan återvinnas efter en grundlig och långvarig steriliseringsprocess. Använda injektionsnålar återanvänds dock inte rutinmässigt. Om extrem omsorg ägnas åt desinficering och sterilisering kan dock medicinska anläggningar med begränsade resurser i vissa fall återanvända nalarna. Det kanske mest uppenbara exemplet på mänsklig "återvinning" är organdonation – vid en persons död kan livsdugliga organ och vävnader tas tillvara och transplanteras till personer som behöver dem.
Trots att många riktlinjer har tagits fram för säker hantering av medicinskt avfall kan mänskliga misstag lätt leda till farliga situationer. Om vissa kemikalier inte behandlas innan förbränning finns risk att de antänds och bildar giftiga gaser, exempelvis kolmonoxid. Trycksatta behållare bör aldrig förbrännas på grund av explosionsrisken. Olaglig dumpning av medicinskt avfall kan dessutom orsaka allvarliga miljöföroreningar och sprida infektioner över ett helt geografiskt område.
All personal som arbetar inom sjukvården genomgår noggrann utbildning för att förstå riskerna med hantering av medicinskt avfall och lära sig hantera materialet på rätt sätt. Utöver utbildningen erbjuds de ett flertal vaccinationer som skydd mot smittsamma sjukdomar. De yrkesgrupper som dagligen kommer i kontakt med detta material inkluderar vårdpersonal, städpersonal, operatörer av avfallshanteringsutrustning, avfallsspecialister och övrig avfallspersonal. Alla förses med skyddsutrustning som masker, stadiga stövlar, industriella förkläden, handskar och annat som bedöms nödvändigt. Tack vare denna noggrannhet kan medicinsk personal vårda sina patienter tryggt och ofta göra verklig skillnad i deras liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online