Pulsoximetern är ett diagnostiskt verktyg som används världen över inom medicinen för att övervaka patientens blodsyresättning. Dess historia sträcker sig ända tillbaka till 1800-talet, och utvecklingen byggde på omfattande forskning och experiment av tidiga vetenskapsmän – bland andra Lambert, Beer, Bunsen och Kirchhoff på 1860-talet, samt Stokes, Hoppe-Seyler och Nicolai år 1932, och senare Kramer och Carl Matthes.
Efter grundarbetet från de tidiga forskarna utvecklade Millikan, Wood och Shaw vidare principerna bakom pulsoximetern under perioden 1940–1964. År 1972 uppfann den japanska bioteknikingenjören Takuo Aoyagi pulsoximetern efter att ha mätt syremättnaden genom att skicka ljus genom vävnader. År 1978 förbättrade William New, MD, Ph.D., principen ytterligare när han insåg att infrarött och rött ljus kunde användas för att mäta blodets syrehalt.
Pulsoximetern har haft en enorm betydelse för medicinområdet och har drivit fram utvecklingen av patientsäkerheten, särskilt inom anestesi och intensivvård. I en artikel av John Severinghaus, MD, med titeln "Takuo Aoyagi: Discovery of Pulse Oximetry", publicerad i Anesthesia & Analgesia den 23 april 2007, drar han slutsatsen att introduktionen av pulsoximetri sammanföll med en minskning av anestesirelaterade dödsfall med hela 90 procent.
Patientens blodsyrering kunde slutligen övervakas och mätas kontinuerligt med ett diagnostiskt verktyg – istället för att skicka ett laboratorieprov för blodgasanalys och sedan vänta på resultat.
År 1978 marknadsfördes pulsoximetern av företaget Minolta i Osaka, Japan.
Under 1980-talet lanserades produkten på den globala marknaden och används idag på sjukhus, kliniker, vårdcentraler och barnavårdscentraler, på operationsrum och intensivvårdsavdelningar, samt i vissa hem för att övervaka syrenivåerna i blodet hos astmapatienter. Denna snabba, enkla, säkra, icke-invasiva och kostnadseffektiva apparat fortsätter att göra stort avtryck inom vården.
År 1970 designade och marknadsförde Hewlett Packard en stor, otymplig öronoximeter med en klumpig öronpropp. Den vägde cirka 16 kilo och kostade 10 000 dollar. Idag har oximetrarna miniatyriserats kraftigt. De är små, lätta, ofta handhållna och ergonomiskt utformade för att passa fingrarna. De finns i flera olika utföranden till ett startpris från cirka 50 dollar.
Fokus och målen för framtiden inom oximetri är att förbättra noggrannheten i pulsoximeterns avläsningar när patienten rör sig eller befinner sig i ett tillstånd med låg perfusion. Dessutom finns det potential att göra pulsoximetrarna ännu mindre och anpassa dem för trådlös dataöverföring. Det ultimata målet är att fortsätta förbättra kvaliteten och effektiviteten i patientvården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online