Hälsosparplaner introducerades 2003 när USA:s senat antog Medicare-lagen. Planerna, som även kallas Health Savings Accounts (HSA), uppmanade människor att spara pengar på dessa konton för att kunna betala för kvalificerade medicinska utgifter – både under yrkeslivet och efter pensioneringen. Idag kan enskilda personer sätta in upp till 3 000 dollar per år och familjer upp till 6 000 dollar per år på sina HSA-konton, helt skattefritt.
Precis som med så mycket annat har hälsosparplaner dock både fördelar och nackdelar. Här går vi igenom de viktigaste nackdelarna.
Ett av kriterierna för att få delta i en hälsosparplan är att man har en högavdragshälsoförsäkring – en försäkring med låga månadspremier men som kräver att försäkringstagaren betalar betydligt högre belopp i medicinska räkningar innan försäkringsersättningen träder in.
Detta skiljer sig markant från en standardförsäkring, som täcker alla medicinska kostnader mot en hög premie. År 2008 låg det lägsta avdraget för behörighet till en hälsosparplan på 1 100 dollar för enskilda planer och 2 200 dollar för familjeplaner. Även om dessa summor kanske inte verkar särskilt stora sett till sjukvårdens totala kostnader gör de att hälsosparplaner ligger mer eller mindre utan räckhåll för vanliga människor.
Personer i lägre inkomstgrupper har sällan en disponibel inkomst på 1 100 eller 2 200 dollar. Ofta kan de inte ens betala för själva den högsjälvriskförsäkring som krävs, vilket innebär att en hälsosparplan för dem mest är något att drömma om.
Enligt en analys från 2006, utförd av Georgia Budget and Policy Institute, passar hälsosparplaner inte särskilt bra för dem som är allvarligt eller kroniskt sjuka eller lever med funktionsnedsättning. Dessa personer behöver regelbunden vård, vilket genererar höga medicinska räkningar. I ett sådant läge skulle kroniskt sjuka patienter ha betydligt större nytta av en standardförsäkring, eftersom de knappt hinner spara något i sin hälsosparplan.
Hälsosparplaner gör det möjligt för arbetsgivare att komma undan med lägre kostnader för sina anställdas hälsoförmåner. Genom att flytta över anställda till högavdragsförsäkringar behöver arbetsgivarna betala mindre i försäkringspremier. Även om de anställda får viss nytta av HSA-kontona hamnar de ändå i underläge: besparingarna kommer ur deras egna fickor, och de får inte samma omfattande försäkringsskydd som via en standard- eller gruppförsäkring från arbetsgivaren.
En stor nackdel med hälsosparplaner är att individer inte får sätta in hur mycket de vill. Taket för insättningar ligger på samma nivå som den nedre gränsen för tillåtna avdrag i högavdragsplaner. Det innebär att man måste betala en större del av de medicinska räkningarna ur egen ficka innan man kan börja dra nytta av hälsosparplanens eller försäkringens förmåner.
Även om insättningar på en hälsosparplan är skattefria gäller inte detsamma för uttag. Om pengarna tas ut före 65 års ålder debiteras en avgift på 10 procent av det uttagna beloppet, utöver de gällande skatterna. Detta gör planen mindre flexibel för dem som kan behöva pengarna tidigare i livet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online