1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Percocet mot tandvärk: användningsområden, dosering och biverkningar

Percocet är ett kraftfullt läkemedel som ofta används för att lindra svår tandvärk. Det är en kombination av två verksamma ämnen: oxikodon, ett starkt opioid, och paracetamol (acetaminofen). Läkare förskriver läkemedlet för att kontrollera måttlig till svår tandrelaterad smärta. I USA klassas Percocet som ett narkotiskt preparat i klass 2 och står under strikt kontroll av den federala narkotikamyndigheten (DEA).

Läkemedlet är framför allt etablerat i Nordamerika. I Sverige finns oxikodon som separat preparat, men principerna för användning, dosering och risker är desamma – rådfråga alltid din tandläkare eller läkare innan du använder opioider mot tandvärk.

Vanliga användningsområden

Percocet används för att ge lindring åt patienter som lider av kronisk tandvärk, har genomgått mun- eller käkkirurgi, eller som upplever återkommande smärta i käke eller ansikte i samband med tandproblem. Tandläkare kan ibland kombinera läkemedlet med antibiotika eller andra antiinflammatoriska läkemedel för att behandla både smärtan och dess orsak.

Egenskaper hos Percocet

Percocet innehåller oxikodon, ett starkt och högt beroendeframkallande narkotiskt ämne som är jämförbart med morfin i styrka. Den andra komponenten, paracetamol, är ett vanligt receptfritt smärtstillande medel som bland annat säljs under varumärket Tylenol (i Sverige motsvarande Alvedon). Paracetamol förstärker den smärtlindrande effekten av oxikodon.

Det är dock viktigt att komma ihåg att vare sig oxikodon eller paracetamol bekämpar inflammation. Om området runt den värkande tanden är inflammerat på grund av en infektion kan även ibuprofen eller acetylsalicylsyra behövas, i kombination med eventuell antibiotikabehandling.

Dosering

Enligt principen om så låg dos som möjligt förskrivs normalt den minsta effektiva mängden för att minska risken för biverkningar och beroende. Den vanligaste dosen består av 5 mg oxikodon i kombination med 325–500 mg paracetamol. Även om mängden oxikodon per dos är liten, förstärker paracetamolet dess effekt avsevärt.

Doseringen ska alltid anpassas individuellt av den behandlande läkaren utifrån smärtans intensitet, patientens ålder, vikt och allmänna hälsa.

Möjliga biverkningar

Som alla opioidhaltiga läkemedel kan Percocet ge biverkningar. Vanliga och mildare effekter inkluderar:

  • Yrsel och dåsighet
  • Lätt magont eller diarré
  • Torr mun
  • Suddig syn

Allvarligare biverkningar som kräver omedelbar läkarvård inkluderar:

  • Förvirring och svårighet att koncentrera sig
  • Långsam hjärtrytm och ytlig andning
  • Gulsot (gulnad hud eller ögonvitor)
  • Svimningskänsla eller svimning
  • Krampanfall

Risken för biverkningar är större hos personer som tidigare reagerat på andra opioider, exempelvis morfin, samt hos dem som kombinerar smärtstillande medel med alkohol.

Försiktighetsåtgärder för patienter

Vid användning av Percocet ska patienter inte dricka alkohol eller ta andra smärtstillande läkemedel – särskilt inte andra paracetamolprodukter – utan att först konsultera sin läkare eller apotekspersonal. Överdosering av paracetamol kan skada levern allvarligt.

Tabletterna ska tas exakt enligt läkarens anvisningar och endast när smärtan faktiskt kräver det. För att förebygga missbruk och beroende bör patienten så snart som möjligt trappa ned behandlingen i samråd med sin vårdgivare, istället för att avbryta plötsligt.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online