För många människor kan ett besök hos tandläkaren kännas skrämmande, inte minst på grund av alla verktyg som omger patientstolen. Tandvårdsinstrument kan se hotfulla ut med sina krokformade spetsar och vassa kanter. I verkligheten är dock varje verktyg noggrant utformat för att hjälpa tandläkaren att undersöka, rengöra, sondera och utföra olika behandlingar i munnen med precision och omsorg.
Tandläkare genomgår omfattande utbildning för att behärska de olika instrumenten, och alla moment kräver stor precision och fingerfärdighet. De handhållna verktygen används främst för undersökning och rengöring. Olika ljuskällor – bland annat den lilla spegeln som reflekterar ljus och den kraftiga operatiolampa som riktas in i munnen från taket – hjälper tandläkaren att se tydligt i patientens mörka munhåla. Dessutom finns särskilda instrument för tandutdragning, restaurerande behandlingar, borrning och borttagning av skadad vävnad.
För att kunna bedöma tändernas och tandköttets tillstånd använder tandläkaren flera olika undersökningsinstrument. Det viktigaste är spegeln – ett handhållet, böjt instrument som gör det möjligt att se bakom tänderna, rikta in mer ljus där det behövs och synliggöra ytor som annars inte kan ses med blotta ögat.
Sonder är andra vanliga undersökningsinstrument som används genom att manipulera den omgivande vävnaden. Sickelsonden är metallisk och krokformad och används för att leta efter karies. Parodontitsonden har också en krokform men används för att kontrollera tandköttet och tandköttslinjen. Med parodontitsonden kan tandläkaren dessutom mäta fickdjupet runt varje tand, vilket är avgörande vid bedömning av tandköttsinflammation.
Sickelsonden kan användas för att skrapa bort delar av plack på svåråtkomliga ställen, men för en mer grundlig rengöring används oftast andra fina handinstrument. Skalare och kuretter är handhållna instrument som är extremt vassa och effektiva för att skrapa bort tandsten och plack. Dessa instrument är böjda så att de matchar tändernas form, vilket gör att de kan nå mellan tänderna och bakom de allra bakersta kindtänderna för att avlägsna även små tandstensavlagringar. Verktygen är konstruerade för att skrapa effektivt utan att skada tandemaljen.
Extraktion, alltså borttagning av tänder, utförs med hjälp av elevatorer och tänger. Elevatorerna fungerar som hävarmar och ser ut som små skruvmejslar. De används först vid extraktionen, när de kilas in mellan tanden och benet för att lyfta loss tanden. Tandläkartängerna liknar pincetter men är betydligt kraftigare. De används för att greppa tag om tanden, vagga den fram och tillbaka, separera ligamentet och lyfta upp den ur käken. Tandtänger finns i många olika former och storlekar, anpassade för olika tänder och olika delar av munnen – det finns exempelvis särskilda tänger för överkäkens kindtänder.
När tandläkaren upptäcker problem, som karies eller kaviteter, måste de skadade områdena återställas. Till detta används olika mejslar och skedformade exkavatorer i många former och storlekar för optimal prestanda. Exkavatorerna liknar små skedar och används för att gräva ut sönderfall och kaviteter. Olika borshuvuden, så kallade borrar eller burs, används också vid restaurering. Dessa borrtillbehör hjälper till att fylla kaviteter, jämna ut tänder, reparera flisor och ta bort vävnad där det behövs.
Belysning är oerhört viktig för tandläkaren. Munnen belyses antingen med starkt ljus från den stora takmonterade lampan eller via speglarnas och andra handhållna instrumentens sekundära ljusreflektion. Salivutsugare är också oumbärliga under behandlingen. Det är de små, vakuumliknande apparater som förs in i munnen för att suga bort saliv och fukt, vilket ger tandläkaren en torr och tydlig arbetsyta att arbeta på.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online