1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Deltoid tendinopati: Orsaker, diagnostik och evidensbaserad behandling

Anatomi och patofysiologi

Deltoidmuskeln (anterior, lateral, posterior huvud) fäster via en gemensam sen på deltoidtuberositeten på humerus. Deltoid tendinopati (föredras framför "tendinit" eftersom histologi visar degeneration > inflammation) uppstår av repetitivt tensiellt överbelastning som överstiger senans belastningskapacitet.

Riskfaktorer

  • Repetitiv överhuvudaktivitet (kastning, målning, simning, tyngdlyftning).
  • Plötslig ökning av belastning/intensitet.
  • Dåliga skulderbladmekanik (diskynes) → förändrad deltoidrekrytering.
  • Åldersrelaterad senstelhet, vaskulär kompromiss.
  • Direkt trauma (fall på axel, smäll).

Klinisk presentation

  • Anterolateral axelsmärta, värre vid abduktion/flexion mot motstånd.
  • Ömhet vid deltoidfäste (mid-humerus lateral aspekt).
  • Smärtig bue (60–120° abduktion) om subakromial impingement samexisterar.
  • Svaghet vid motståndsabduktion; bevarad passiv ROM.

Diagnostik

  • Klinisk undersökning (motståndsabduktion, palpation, Neer/Hawkins för impingement).
  • Ultraljud/MRI: sentjocklek, hypoekoiga områden, nyovaskularitet, partiella rívor.
  • Uteslut: rotatorkuff-rivor, subakromial bursit, AC-led artros, cervical radikulopati.

Hantering (Trappstegsvis tillvägagångssätt)

  1. Belastningshantering: Relativ vila från provokerande aktiviteter; upprätthålla smärtfri ROM.
  2. Isometrisk belastning: Submaximala abduktionshåll (30–45 sek × 5 reps) – analgetisk, initierar ombyggnad.
  3. Progressiv excentrisk/koncentrisk styrketräning: Skulderbladsstabilisatorer (serratus anterior, lower trap), rotatorkuff, sedan deltoid-specifika övningar.
  4. Adjunktiva: NSAID (kort sikt), is, manuell terapi, taping.
  5. ESWT (chockvågsterapi): Evidens för kronisk tendinopati (>3 månader).
  6. Injektioner: Kortikosteroid (kortvarig lindring bara; risk för sensvagning). PRP (blandade bevis). Undvik direkt seninjektion.
  7. Kirurgi: Sällan; debridement/reparation för refraktära partiella rívor efter 6+ månader misslyckad konservativ vård.

De flesta fall läker med 12–16 veckor av strukturerad belastning. Tidig intervention förhindrar kronifiering.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online