De flesta former av tandköttssjukdomar börjar med gingivit och kan utvecklas till parodontit om de inte behandlas. Orsaken är oftast otillräcklig munhygien, till exempel att man inte använder tandtråd dagligen eller inte borstar tänderna ofta nog. Plack kan börja bildas på tänderna redan inom fyra timmar efter tandborstning, och med tiden härdar det till tandsten – den främsta boven bakom de flesta tandköttssjukdomar. Tandsten byggs vanligtvis upp under tandköttet och producerar gifter som irriterar och bryter ner tandköttsvävnaden. Det finns dock flera olika former av tandköttssjukdomar, som alla kräver olika typer av behandling.
Gingivit är den mildaste formen av tandköttssjukdom. Symtomen inkluderar röda, svullna och uppdrivna tandkött som blöder lätt, ofta i samband med tandborstning eller användning av tandtråd. Man kan också märka att tandköttet börjar dra sig bort från tänderna, och dålig andedräkt är ett annat vanligt tecken. Gingivit orsakar vanligtvis lite eller ingen smärta och är helt reversibel, förutsatt att tandläkaren tar bort tandstenen och att patienten därefter upprätthåller en bättre munhygien.
Om tillståndet får fortgå leder det till kronisk parodontit, den vanligaste formen av tandköttssjukdom efter gingivit. Tandköttet blir mer inflammerat och drar sig alltmer bort från tänderna. Inflammationen orsakar en gradvis nedbrytning av tandköttsvävnad och tändernas stödjande strukturer, vilket i förlängningen även kan leda till benförlust.
Om parodontit upptäcks tidigt nog kan tandläkaren ta bort tandstenen genom skalning och rotplaning, och vid behov även utföra tandblekning om det finns missfärgningar. Har sjukdomen gått längre krävs en parodontolog som använder kirurgiska metoder, exempelvis att ta bort sjuk tandköttsvävnad, förlänga tandkronor, forma tänder och tandkött samt utföra beninplanteringar. Obehandlad kronisk parodontit kan orsaka lösa tänder och i slutändan tandförlust.
En annan form av tandköttssjukdom som beror på mycket dålig munhygien kallas akut nekrotiserande ulcerös gingivit. Smeknamnet "skyttegravsmun" uppstod under första världskriget, då många soldater levde i skyttegravar i flera dagar i sträck och utvecklade allvarliga tandköttssjukdomar. Symtom inkluderar blödande tandkött, en grå hinna på tandköttet, sår mellan tänderna och kraftig smärta.
En andra typ av nekrotiserande tandköttssjukdom har en helt annan orsak. Det handlar om akut nekrotiserande parodontal sjukdom, en allvarlig infektion som förstör tandköttsvävnaden och gör den svart. Utvecklingen av denna svarta tandköttssjukdom kan triggas av autoimmuna sjukdomar, hiv (humant immunbristvirus), undernäring och rökning. De första symtomen är kraftig smärta, obehaglig lukt och spontan blödning.
En ytterligare form av tandköttssjukdom är aggressiv parodontit, som kopplas till genetiska faktorer och immunbrister, även om patienterna i övrigt är friska. Symtom inkluderar kraftig inflammation, snabb separation av tandköttet från tänderna och benförstörelse.
Parodontit är också förknippad med vissa systemiska sjukdomar. Dit hör hjärt-kärlsjukdomar och luftvägssjukdomar, typ 1-diabetes, aids (förvärvat immunbristsyndrom), Downs syndrom samt flera andra åkommor.
Det bästa skyddet mot tandköttssjukdomar är en god munhygien: borsta tänderna två gånger dagligen, använd tandtråd varje dag och besök tandläkaren regelbundet för kontroller och professionell tandrengöring. Tidig upptäckt gör att de flesta tandköttssjukdomar kan behandlas innan de orsakar permanent skada.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online