Munhälsa vid Downs syndrom
Individer med Downs syndrom (trisomi 21) har samma benägenhet för karies som allmänbefolkningen – men specifika anatomiska och fysiologiska faktorer modifierar risken.
Downs syndrom-specifika orala drag
- Försenad eruption: Primära och permanenta tänder kommer senare; förändrad sekvens.
- Hypodonti/mikrodonti: Saknade eller mindre tänder (särskilt laterala incisiver, premolärer).
- Malocklusion: Klass III-tendens (mandibulär prognatism), öppet bett, trängning.
- Parodontal benägenhet: Nedsatt immunsvar (neutrofiler kemotaxisdefekt) → tidigare, allvarligare parodontit.
- Bruxism, tungpress, munandning: Vanliga; påverkar emaljsslitage, kariesmönster.
- Minskat salivflöde / förändrad sammansättning: Mindre buffring, antimikrobiell kapacitet.
Kariesriskfaktorer
- Frekvent kolhydratexponering (läkemedel i sirap, kostvanor).
- Svårigheter med oralhygien (finmotorik, sensorik, kognitiv).
- Gastroesofageal reflux (vanlig) → syraerosion.
- Läkemedelsinducerad xerostomi.
Preventions- och vårdstrategier
- Tidig tandvårdshems: Första besök vid 1 års ålder eller tandgenombrott.
- Anpassad hygien: Elektrisk tandborste, trådhållare, vårdnadshjälp.
- Fluor: Fluoriderat vatten, tandkräm (1000–1450 ppm), professionell fluorlack 2–4×/år.
- Kostrådgivning: Begränsa sockerrika drycker, kladdiga snacks; vatten mellan måltider.
- Fissurskydd: På molarer så fort de genombrottit.
- Regelbundna återbesök: Var 3–6 månader (hög parodontal risk).
- Ortodontisk utvärdering: Tidig intervention för malocklusion.
- Beteendevägledning: Visa-visa-gör, desensitisering, sedering vid behov.
Viktigt budskap
Downs syndrom orsakar inte karies – men det skapar barriärer för prevention. Proaktiv, anpassad tandvård förebygger sjukdom och bevarar livskvalitet.