Restaurativa material bör ha en termisk expansionskoefficient (CTE) nära tandstrukturen (emalj ~11 ppm/°C, dentin ~8 ppm/°C). En mismatch orsakalar cyklick spänning vid gränsen tand-restauration vid temperaturvariationer (heta/kalla livsmedel).
Konsekvenser av CTE-mismatch
- Marginal läckage & sekundär caries: Upprepad expansion/kontraktion öppnar mikroskopiska luckor → bakteriell intrusion.
- Mikrofrakturer / kuspidfraktur: Materialet expanderar mer än tanden → dragspänning i emalj/dentin.
- Förlust av retention: Materialet kontraherar mer → lossning, öppna marginer, restauration lossnar.
- Postoperativ känslighet: Termiska spänningar överförs till pulpen via vätskeflytt i dentinala tubuli (hydrodynamisk teori).
Materialval
- Kompositer: CTE ~25–45 ppm/°C (minskas med hög fyllgrad, silankoppling).
- Glasjononer / RMGI: CTE ~10–15 ppm/°C – bättre match; kemisk adhesion.
- Keramiker (litiumdisilikat, zirkonia): CTE ~9–11 ppm/°C – utmärkt match; cementeras med kompositcement.
- Amalgam: CTE ~25 ppm/°C; bygger på korrosionsätning (historiskt tolererad).
Modern adhäsiv tandläkartbild + CTE-matchade material = hållbara, lågkänsliga restaureringar.