Bruxism – det vill säga vanemässig pressning och gnissling av tänderna – drabbar enligt uppskattningar så många som en av fyra vuxna. Tillståndet betraktas inte som livshotande, men om det lämnas obehandlat kan det orsaka bestående skador på tänderna och käkens funktion.
Bruxism kan förekomma både vaket och under sömnen. Många som gnisslar eller pressar tänderna på natten är omedvetna om sitt beteende, vilket gör att besvären ofta upptäcks sent.
Enligt National Institutes of Health (NIH) anses bruxism framför allt bero på stress. Andra faktorer som kan öka risken är depression, sömnvanor, kroppshållning, kost samt felställningar i bettet där tänderna inte möts korrekt.
NIH anger att bruxism kan ge upphov till flera olika besvär, bland annat:
En bruxismdiagnos ställs oftast utifrån patientens egen beskrivning av besvären snarare än genom specifika tester. Det är vanligt att patienter som inte själva förstår varför de har ont i käken eller lider av käkledsproblem till slut får diagnosen sömnbruxism, ofta efter att en tandläkare upptäckt tecken på slitage på tänderna.
Den vanligaste behandlingen mot bruxism är användning av bettskena eller splint, som skyddar tänderna från gnissling och pressning under sömnen. Skenan fördelar trycket jämnt över tänderna och minskar belastningen på käkleden.
För patienter med felställt bett följs skenbehandlingen ofta upp med ortodontisk behandling, det vill säga reglering av tändernas position. Vid stress, ångest och depressiva besvär kan dessutom kompletterande metoder som hypnos, biofeedback och psykoterapi prövas för att ta itu med den bakomliggande orsaken.
Överraskande nog undersöks nu nya behandlingsformer där botulinumtoxin, allmänt känt som Botox, injiceras i tuggmusklerna. Genom att delvis dämpa muskelaktiviteten kan injektionerna minska kraften i gnisslandet och lindra både muskelömhet och slitage på tänderna. Metoden studeras dock fortfarande och bör endast övervägas i samråd med erfaren tandläkare eller specialist.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online