Diastema är en term som används för att beskriva förekomsten av ett mellanrum (eller flera mellanrum) mellan de övre framtänderna, så kallade incisiver. Diastema är mycket vanligt hos barn och kan även finnas kvar hos vuxna. Tillståndet orsakas främst av en obalans i förhållandet mellan käkens storlek och tändernas storlek. Om läppbandet (labiala frenulum) drar kan det dessutom trycka isär tänderna och skapa ett diastema precis mellan de två övre framtänderna.
Diastema är mycket vanligt förekommande hos barn. Uppskattningsvis har upp till 97 procent av alla femåringar diastema, liksom så många som 50 procent av barnen i åldrarna 6 till 8 år. Det finns många orsaker till dessa mellanrum, och vanligtvis stängs de naturligt i takt med att barnen blir äldre. Diastema kan dock väcka estetiska bekymmer samt i vissa fall påverka talet och ansiktets balans.
Diastema utgör ofta en helt naturlig del av tandutvecklingen. Vid ungefär åtta års ålder börjar de ännu inte frambrutna laterala incisiverna att utvecklas och trycka mot rötterna på de redan frambrutna incisiverna. När de centrala incisiverna pressas kan mellanrum uppstå mellan dem. Dessa mellanrum finns kvar tills hörntänderna i överkäken växer ut och tvingar tänderna ihop, vilket stänger diastemat. Detta sker vanligtvis vid cirka tolv års ålder.
Diastema kan också förekomma hos barn med små laterala incisiver, eftersom de små tänderna gör att de centrala incisiverna kan separera och därmed skapa ett mellanrum. Ett överbett som gör att de övre tänderna sticker ut istället för att stå rakt är en annan vanlig orsak. När tänderna sticker ut istället för att trycka mot varandra börjar mellanrum bildas. Om tungan är ovanligt stor – vilket orsakas av ett genetiskt tillstånd som kallas makroglossi – kan den trycka incisiverna framåt och ge samma utstickande effekt.
En hormonell obalans i de endokrina körtlarna kan dessutom göra att käken blir onormalt stor medan tänderna behåller sin normala storlek, vilket leder till att mellanrum uppstår mellan tänderna. Slutligen kan överdriven distal kronvinkling uppstå när tänderna lutar för mycket åt sidan, vilket skapar ett litet diastema mellan de centrala framtänderna.
Vissa vanor kan bidra till att ett diastema uppstår eller förvärra befintliga tillstånd som ökar risken för mellanrum. Att bita sig i underläppen eller ha slappa, flaccida läppar kan få de övre tänderna att sticka ut, vilket ger upphov till ett diastema när tänderna inte längre pressas mot varandra. Även en felaktig tungställning, eller att man aktivt pressar tungan framåt mellan tänderna (så kallad tungpressning), kan negativt påverka incisivernas position över tid.
Diastema kan även uppstå hos vuxna, när mellanrum bildas mellan de centrala incisiverna. Generellt sett beror dessa mellanrum på rörelser som orsakas av förlust av alveolärt ben – ett tillstånd kopplat till parodontit (tandlossning).
Onormalt små incisiver är en annan vanlig orsak till diastema hos vuxna. Studier har visat att vuxna med diastema ofta har incisiver som motsvarar endast cirka 77,2 procent av storleken på sina övriga övertänder.
Den vanligaste behandlingen av ett diastema består av ortodontiska tekniker som stänger mellanrummet. Incisiverna kan flyttas närmare varandra, och tändernas utstickande position kan korrigeras med hjälp av till exempel fast tandreglering eller aligners. En estetisk lösning utan ortodonti kan innebära att tandmaterial, som komposit eller porslin, används för att fylla gapet mellan tänderna, och/eller att framtänderna byggs upp så att de ser större ut än de faktiskt är.
Är du osäker på vad som orsakar ditt eller ditt barns diastema bör du kontakta en tandläkare eller ortodontist för en individuell bedömning. Rätt diagnos i tid kan göra behandlingen både enklare och mer effektiv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online