Det är inte rekommenderat – och inte heller etiskt försvarbart – att få hängslen när de faktiskt inte behövs. Hängslen är medicintekniska hjälpmedel som utvecklats för att korrigera verkliga dentalproblem, till exempel snedställda tänder, bettavvikelser och felställningar i käken. De ska alltid förskrivas, planeras och följas upp av en legitimerad ortodontist eller annan tandläkare med specialistkompetens inom tandreglering.
Innan någon tandreglering påbörjas görs en grundlig undersökning av tänder, käkar och bett. Utan en sådan individuell bedömning går det inte att avgöra om behandlingen är motiverad, vilken typ av apparatur som lämpar sig eller hur länge behandlingen behöver pågå. Att inleda behandling på egen hand, eller på begäran utan medicinsk indikation, strider mot god vårdpraxis.
Att bära hängslen utan verkligt behov kan göra mer skada än nytta. Tänder som flyttas utan kontroll kan bli lösa, tandrötter kan skadas och bettet eller tuggfunktionen kan försämras. Behandling med fast regleringsapparat kräver dessutom regelbundna kontroller och justeringar hos specialist – något som uteblir om behandlingen inte är medicinskt motiverad från början.
Vissa önskar sig rakare tänder av estetiska skäl, även när tänderna fungerar bra. Ett sådant beslut ska alltid tas tillsammans med tandvården, där nytta och risker vägs mot varandra. I många fall kan skonsammare alternativ, som skalformar eller tandblekning, ge önskat resultat utan att bettet påverkas.
Hängslen är ett medicinskt verktyg, inte en accessoar. Tandreglering bör endast ske när det finns ett verkligt behov, och alltid under ledning av en kvalificerad ortodontist.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online