När en person inte borstar tänderna och använder tandtråd dagligen bildas plack – ett klibbigt lager av bakterier – på tänderna. Om placket får ligga kvar utvecklas med tiden parodontit, en sjukdom som angriper tandköttet. Skalning och rotplaning är minimalinvasiva ingrepp och därför ofta parodontologens första val för att stoppa tandköttssjukdomen. Behandlingarna är ofta effektiva, men de har vissa begränsningar.
Skalning är första steget i en djuprengöring och innebär att specialverktyg används för att ta bort plack som samlats under tandköttslinjen. Vid parodontit gömmer sig placket i djupa fickor under tandköttets yta. För att hejda nedbrytning och skador på tänder och tandkött måste dessa fickor skrapas rena från allt dolt plack. Ofta har placket redan omvandlats till tandsten, en hård substans som fäster på tänderna ungefär som cement. Lokalbedövning används för att eliminera smärtan när instrument förs in under tandköttet.
Rotplaning följer ofta efter skalningen. Eftersom båda ingreppen är tidskrävande utför parodontologen dem ofta vid flera tillfällen i stället för allt på en och samma dag. Vid rotplaning för läkaren in en liten kurette i fickan runt tanden och använder sedan kurettens blad för att skära bort och jämna ut rotytan. Det gör att friskt nytt tandkött kan fästa stadigt mot tanden, vilket eliminerar de bakteriehållande fickor som bidrar till parodontit. Lokalbedövning bedövar de områden som rotplanas. Antibiotikabehandling, antingen applicerad lokalt i munnen eller som tablettkur, ges ofta efter skalning och rotplaning för att kontrollera bakterietillväxten under den tid det tar för tandköttet och tandrötterna att läka.
Trots att skalning och rotplaning är relativt ingripande åtgärder ger de bara en tillfällig lösning på parodontit. Om patienten inte inför konsekventa dagliga munhygienvanor kommer placket att bygga upp sig igen med tiden och orsaka ytterligare skador på tänder och tandkött. Patienter som inte lyckas få kontroll över sin tandköttssjukdom efter skalning och rotplaning blir ofta kandidater för mer aggressiv kirurgisk behandling.
Tandkött och benvävnad ska passa tätt intill varandra, utan fickor där bakterier kan växa till. När skalning och rotplaning inte lyckas eliminera dessa fickor rekommenderar parodontologen en av flera kirurgiska lösningar. Fickminskande kirurgi, regenererande ingrepp med vävnadsstimulerande proteiner eller bentransplantation samt täckning av exponerade tandrötter med mjukvävnadstransplantat kan alla hjälpa till att förebygga fortsatt nedbrytning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online