Digitell fotografering har många tillämpningar inom tandvården och används allt oftare på tandkliniker världen över. Enligt Dr. Gordon Christensen, DDS, PhD, tandlärare och föreläsare, omfattar användningsområdena bland annat dokumentation av behandlingar för juridiskt skydd, stöd vid patientinformation samt klinisk forskning. För att uppnå goda resultat med digital tandfotografering krävs dock rätt teknik, kamera, objektiv och belysningsutrustning.
Digitalkameror varierar kraftigt i pris och funktionalitet – från billiga engångskameror med sensorer som fångar mindre än en megapixel (mp) till stora professionella kameror som kostar tusentals kronor och erbjuder sensorer med över 100 mp. Kameraformaten spänner från fickstorlekskameror med fast objektiv, via mellanstora systemkameror (SLR) baserade på 35 mm-filmformatet med utbytbara objektiv, till de storformatskameror som används inom professionell studiefotografering. Den digitala 35 mm-systemkameran kombinerar bekvämlighet, flexibilitet och rimlig kostnad. Många bra kamerakroppar med APS-C-, APS-H- eller fullformatssensorer passar utmärkt i tandläkarpraktiken. Välj en kamera med minst 10 megapixlar.
För att fånga fina detaljer på korta arbetsavstånd behövs rätt objektiv. Systemkameror använder olika objektiv som klassificeras efter sin brännvidd, mätt i millimeter. Inom tandfotografering är det bästa valet ett objektiv med medelbrännvidd (50–100 mm) som kan fokusera på objekt på nära håll. Vissa objektiv i denna kategori klassificeras som makroobjektiv, eftersom de kan återge motivet i full skala. Dr. Martin Goldstein, som skriver i tidskriften Dentistry Today, rekommenderar ett 100 mm-makroobjektiv.
Fotografering i munhålans trånga utrymmen kräver en speciell typ av blixt som monteras runt objektivets framände och omsluter motivet med ljus. Denna typ av ljuskälla kallas ringblixt. Alla större kameratillverkare erbjuder ringblixtenheter som fungerar tillsammans med deras kameror och objektiv.
Det kan vara svårt för patienten att hålla huvudet helt stilla medan du fotograferar munhålan, vilket gör det viktigt att använda så snabb slutartid som möjligt. Undvik slutartider kortare än 1/125 sekund. En ringblixt gör det möjligt att fotografera med snabba slutartider även i munnens mörka miljö.
För att fånga alla intraorala strukturer i skarp fokus bör du använda en liten, alltså nedbländad, bländare. Bländarstorlek anges som ett inverterat tal, vilket innebär att en liten bländare motsvaras av ett större tal. Bra resultat brukar uppnås med en bländarinställning mellan f/5.6 och f/8.
Fånga och lagra dina fotografier i kamerans RAW-format eller andra nativa format i stället för jpeg. RAW-bilder innehåller betydligt mer data och detaljer än jpeg-bilder, vilket ger större frihet vid efterbearbetningen.
Använd kamerans LCD-skärm för att kontrollera att du verkligen har fångat önskat motiv i bilden. Om inte – ta om fotot direkt medan patienten fortfarande sitter i stolen.
Överför bilderna till en dator med den programvara och kabel som medföljer kamerasystemet, och använd efterbehandlingsprogram för att finjustera exponering och beskärning. För långtidslagring är tiff-formatet att föredra framför jpeg, eftersom det bevarar fler detaljer. Spara alltid flera kopior på olika medium, till exempel en kopia på hårddisk och en på DVD eller CD.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online