Enligt University of North Carolina School of Dentistry är strålningseffekterna vid tandvård i allmänhet minimala. Mängden joniserande strålning mäts i rem, vilket avgör den biologiska effekten av exponeringen. En millirem motsvarar en tusendels rem, och en individ får högst utsättas för 100 millirem strålning per år. Tandröntgen ger endast cirka 1 millirem per exponering – en mycket liten del av den årliga gränsen.
Röntgentekniken upptäcktes först av fysikern Wilhelm Röntgen år 1895. Han fascinerades av glödande katodrör och var nyfiken på vilka möjligheter de kunde erbjuda. Han upptäckte att när strålarna riktades mot en fast del av kroppen blev det möjligt att se benstrukturen inuti kroppen på en fluorescerande skärm. Han namngav strålarna med bokstaven "X", eftersom "X" inom matematiken betecknar det okända.
Syftet med tandradiografi är att undersöka munhålans struktur och upptäcka eventuella defekter i tänder och käke. Tandröntgen hjälper tandläkaren att hitta karies som inte syns med blotta ögat och som kan gömma sig mellan tänderna eller under tandköttet. Röntgenbilder gör det också möjligt att identifiera benvävnadsförlust samt nervskador på tänderna, vilket är avgörande för att kunna planera rätt behandling i tid.
Det finns två huvudtyper av tandradiografi: intraoral och extraoral.
Intraoral röntgen tas inifrån munnen och kan avbilda antingen en enskild tand med rot eller hela munnen inklusive käken. Denna typ fokuserar främst på tändernas och käkens skick.
Extraoral röntgen tas utanför munnen och kan avbilda hela huvudet och käken, inklusive tänder och rötter. Den används främst för att bedöma käkens och skallens tillväxt och utveckling, exempelvis vid ortodontisk utredning.
All form av strålning kan i slutändan leda till cellskador. Vad som avgör skadornas omfattning är den dos strålning som tas emot. Strålningen som används inom tandvården appliceras i minimala mängder, och om den används klokt i stället för överdrivet orsakar den ingen betydande skada. Se alltid till att personalen lägger en skyddande blyförklädnad över dig när du tar tandröntgen, så att din kropp inte utsätts för onödig strålning.
För att minska effekterna av strålningsexponering tillämpas försiktighetsåtgärder som låga röntgendoser. Filmhållare är också ett värdefullt hjälpmedel eftersom de säkerställer korrekt placering av filmen. Det minskar behovet av upprepade röntgenbilder som annars kan bli nödvändiga på grund av halkning eller rörelser när filmen hålls med fingrarna.
Tandröntgen är ett oumbärligt diagnostiskt verktyg som gör det möjligt för tandläkaren att upptäcka problem som annars skulle kunna förbli oupptäckta. Med moderna tekniker och strikta säkerhetsrutiner är stråldoserna mycket låga, och fördelarna med en korrekt diagnos överväger vida de små riskerna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online