Musklerna som styr tuggandet är frivilliga. Det betyder att vi medvetet kontrollerar dem och själv kan bestämma när vi vill börja tugga, hur länge vi fortsätter och när vi väljer att sluta.
Tack vare denna medvetna kontroll kan vi anpassa tuggandet efter maten vi äter – till exempel tugga långsamt och noggrant på hård mat eller snabbare på mjuk mat.
Om tuggmusklerna i stället hade varit ofrivilliga skulle vi inte kunna styra när och vad vi tuggar. Tuggandet skulle då ske automatiskt, ungefär som hjärtats slag eller matsmältningens rörelser, utan vår viljemässiga inblandning.
Det skulle i praktiken göra det mycket svårt att äta på ett kontrollerat sätt. Vi skulle exempelvis inte kunna pausa mellan tuggorna, tugga ordentligt innan vi sväljer eller anpassa kraften efter konsistensen på maten.
Tuggmusklerna – bland andra tuggmuskeln (masseter), tinningmuskeln (temporalis) och pterygoidmuskulaturen – är tvärstrimmiga skelettmuskler, precis som musklerna i armar och ben. Skelettmuskler styrs normalt av den somatiska nervsystemets viljestyrda signaler.
Signalerna till tuggmusklerna skickas via nervus trigeminus (trillingnerven), som är den femte kranialnerven. Denna nerv förmedlar både rörelseimpulser till musklerna och känselintryck från tänder, tandkött och käke.
Tuggmusklerna är frivilliga eftersom de utgörs av skelettmuskulatur som vi medvetet kan styra. Detta gör det möjligt för oss att aktivt besluta när och vad vi tuggar – något som är helt avgörande för en trygg och effektiv födointagning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online