Mjukvävnadsretention av visdomständer – vad du behöver veta

Vad innebär mjukvävnadsretention av visdomständer?

Mjukvävnadsretention av visdomständer innebär att en visdomstand – den så kallade tredje molaren – inte lyckas bryta fram ordentligt genom tandköttet, utan fastnar i den mjuka vävnaden i tandkött och käkben. Tillståndet uppstår ofta när det saknas tillräckligt utrymme i käken för att tanden ska kunna komma helt fram.

Vilka problem kan orsakas?

En visdomstand som är retinerad i mjukvävnaden kan ge upphov till flera besvär, bland annat smärta, obehag, inflammation och ökad risk för infektion. Den retinerade tanden kan dessutom trycka mot intilliggande tänder, vilket kan leda till trängsel och felställningar i tandraden. I vissa fall bildas en perikoronal flik – en flik av tandkött som delvis täcker tanden och där matrester och bakterier lätt samlas. Detta ökar ytterligare risken för komplikationer, exempelvis inflammation kring tanden (pericoronit).

Vanliga symtom

Typiska tecken på mjukvävnadsretention är svullnad och ömhet längst bak i munnen, smärta vid tuggning, svårigheter att gapa samt i vissa fall en dålig smak eller lukt från området. Upplever du återkommande eller förvärrade besvär bör du kontakta din tandläkare för undersökning.

Så behandlas tillståndet

Behandlingen består vanligtvis av ett kirurgiskt ingrepp där den retinerade tanden tas bort. Operationen utförs oftast av en käkkirurg eller en tandläkare med särskild kompetens inom oral kirurgi. Kirurgen gör ett snitt i tandköttet för att nå tanden och avlägsnar den därefter med stor omsorg om omgivande mjukvävnader och ben. Efter ingreppet rengörs operationsområdet och sys ihop för att främja läkning.

Efter operationen är viss svullnad och obehag under några dagar normalt. God munhygien, försiktig sköljning med saltvatten och noggrant följande av kirurgens instruktioner bidrar till en snabbare och tryggare läkningsprocess.

Kan problemet förebyggas?

I viss utsträckning går det att förebygga besvär genom regelbunden uppföljning av hur visdomständerna utvecklas. Om tecken på retention eller risk för framtida retention upptäcks kan en tidig insats från tandläkare eller käkkirurg hjälpa till att förhindra allvarligare problem.