Så kommer protisterna in i tarmen hos unga termiter

Unga termiter föds utan de mikroskopiska symbionter de behöver för att överleva. Hur får de då i sig dessa livsviktiga protister? Svaret är en fascinerande process som kallas trofallaxis – ett typiskt beteende hos sociala insekter, inklusive termiter, där medlemmarna i kolonin utbyter föda och andra vätskor med varandra.

Trofallaxis: kolonins interna matsedel

Trofallaxis fungerar ungefär som ett matsdelningssystem inom kolonin. Genom denna mekanism överförs inte bara näring, utan även de mikroorganismer som gör det möjligt för termiterna att bryta ner trä och andra växtdelar. Processen kan delas in i flera steg:

1. Matning med hjälp av sugsnabel

Unga termiter, ofta kallade nymfer eller omogna individer, matas och sköts om av de vuxna termiterna i kolonin. De vuxna individerna har en specialiserad munparti, en så kallad sugsnabel, som används för att överföra föda.

2. Utbyte av föda

Den vuxna termiten stöter upp delvis nedbruten föda från sin kräva – den utvidgade, tunnväggiga delen av matsmältningskanalen – och överför den direkt till munnen på den unga termiten via sugsnabeln.

3. Upptagning av protister

Den uppstötta födan innehåller flagellbärande protister, som den vuxna termiten ursprungligen fick i sig från sin yttre miljö. På så sätt vandrar protisterna vidare från generation till generation.

4. Ett nödvändigt symbiotiskt samband

Dessa protister är oumbärliga symbionter för hela kolonin. De spelar en avgörande roll när det gäller att bryta ner cellulosa, huvudbyggnadsstenen i växtcellväggar, vilket termiterna själva inte klarar av på egen hand.

5. Intag av protisterna

När den unga termiten äter den uppstötta födan från den vuxna individen får den samtidigt i sig de flagellbärande protisterna.

6. Kolonisering av tarmen

Väl inne i den unga termitens tarm finner protisterna en idealisk miljö där de kan etablera sig, föröka sig och trivas under lång tid.

7. Ömsesidig nytta

Sambandet gynnar båda parter: protisterna får ett skyddat hem och ett ständigt flöde av cellulosa, medan termiterna tack vare protisternas enzymatiska förmåga kan smälta cellulosa och effektivt utvinna näring ur sin växtbaserade kost.

En symbios som bär upp hela kolonin

Trofallaxis skapar alltså ett ömsesidigt beroende mellan protisterna och termiterna. Tack vare denna mekanism etableras och upprätthålls symbiosen genom hela termithindividens liv – något som i slutändan möjliggör överlevnad och tillväxt för termitkolonin som helhet.