Lägre termiter är beroende av tarmflagellata protister (parabasalider, oxymonader) för att bryta ned cellulosa. Dessa symbionter överförs vertikalt via proktodeal trofallaxis.
Transmissionsprocess
- Vuxna arbetare värdar täta, olika protistsamfund i bakre tarmväskor.
- Trofallaxis: Vuxna utbyter bakre tarmvätska (rik på protister, bakterier, enzymer) via anal-oral kontakt.
- Nyligen huddade nycker saknar protister (förloras vid huddning). De begär analvätska från bonägar.
- Intag: Nyck konsumerar vätska → protister koloniserar bakre tarmen.
- Etablering: Protister replikerar; symbiosen återställs.
Symbiotiska funktioner
- Cellulosa → acetat, H₂, CO₂ (termits energi)
- Kvävefixering, återvinning (urinsyra → ammoniak → aminosyror)
- Ligninmodificering
- Patogenförsvar (konkurrensutelukning)
Evolutionär betydelse
- Obligat mutualism: Termiter kan inte överleva utan protister; protister kan inte överleva utanför termittarm.
- Co-speciation: Protist-fylogeni speglar termit-fylogeni.
- Högre termiter (Termitidae) förlorade protister; utvecklade svampkammar (Macrotermitinae) eller bakteriella symbionter.
Trofallaxis är det sociala limmet som upprätthåller detta 150-miljonår gamla partnerskap.