Vad är en inducerad koma?

En inducerad koma, även kallad medicinskt inducerad koma eller terapeutisk hypotermi, är ett avsiktligt och tillfälligt tillstånd av medvetslöshet som framkallas hos patienter med hjälp av läkemedel i medicinskt syfte. Tillståndet innebär en kontrollerad dämpning av hjärnans aktivitet, vilket vanligtvis uppnås genom administrering av lugnande medel eller narkosläkemedel som propofol, barbiturater eller bensodiazepiner.

Syftet är alltid att skydda hjärnan och kroppens övriga organ under perioder då de riskerar att ta skada. Under koman övervakas patienten intensivt på en avdelning för intensivvård.

När används inducerad koma?

Terapeutisk hypotermi

För patienter som drabbats av hjärtstillestånd eller allvarlig hjärnskada kan en inducerad koma bidra till att sänka hjärnans ämnesomsättning, förebygga ytterligare skador på hjärncellerna och förbättra chanserna till återhämtning. Genom att aktivt sänka kroppstemperaturen bromsas kroppens ämnesomsättning upp, vilket minskar hjärnans behov av syre och energi.

Status epilepticus

Vid status epilepticus, det vill säga långvariga eller upprepade epileptiska anfall utan återhämtning emellan, kan en inducerad koma framkallas för att stoppa anfallsaktiviteten och ge hjärnan möjlighet att vila och återhämta sig.

Allvarliga infektioner

I livshotande tillstånd, exempelvis svår sepsis där inflammation och organdysfunktion hotar vitala funktioner, kan en inducerad koma underlätta kontrollen av kroppens grundfunktioner – bland annat blodtryck, hjärtfrekvens och andning.

Förhöjt intrakraniellt tryck

Vid förhöjt intrakraniellt tryck (ICP), till exempel på grund av hjärnödem eller hjärnblödning, kan en inducerad koma användas för att minska hjärnans ämnesomsättning, sänka trycket inne i skallen och förbättra blodgenomströmningen i hjärnvävnaden.

Kontrollerad vila vid svår sjukdom

I vissa situationer, särskilt för patienter som genomgår komplexa medicinska ingrepp eller är kritiskt sjuka, kan en inducerad koma erbjuda ett kontrollerat viloläge som stödjer kroppens läkningsprocess.

Beslut, övervakning och uppvaknande

Beslutet att framkalla en koma fattas alltid noggrant av erfaren medicinsk personal utifrån den enskilda patientens tillstånd, diagnos och prognos. Under hela behandlingen övervakas patienten kontinuerligt med hjälp av avancerad utrustning, bland annat EEG som mäter hjärnaktiviteten.

När det medicinska behovet inte längre finns trappar vårdteamet successivt ner läkemedelsbehandlingen, varefter patienten gradvis vaknar ur koman. Uppvaknandet kan ibland ta tid, och i efterföljande skede kan rehabilitering behövas beroende på den bakomliggande sjukdomen eller skadan.