
Ett elektrokardiogram (EKG) ingår normalt inte i den första utredningen av en patient med huvudskada, såvida det inte finns ett specifikt hjärtrelaterat besvär eller en misstanke som bygger på patientens övergripande kliniska bild. EKG är framför allt ett verktyg för att bedöma hjärtats funktion – inte för att utreda själva huvudskadan.
Trots detta finns det situationer där EKG kan vara motiverat hos en patient med huvudskada. Vid svåra traumatiska hjärnskador kan kroppens stressreaktion och påverkan på det autonoma nervsystemet indirekt störa hjärtats elektriska aktivitet. Det kan visa sig som arytmier, förändringar i ST-sträckan eller andra avvikelser på EKG-kurvan.
Hjärnan och hjärtat står i tät förbindelse via det autonoma nervsystemet. En allvarlig hjärnskada kan därför utlösa så kallade neurogena hjärtförändringar, exempelvis stressutlöst kardiomyopati (Takotsubo-syndrom) eller rytmrubbningar. Av denna anledning kan vårdpersonal vid svår traumatisk hjärnskada välja att övervaka hjärtrytmen kontinuerligt under en period.
EKG utförs inte rutinmässigt vid huvudskada, men kan vara värdefullt när det finns hjärtrelaterade symtom, känd hjärtsjukdom eller vid svåra skador där hjärtat kan påverkas indirekt. Beslutet fattas alltid utifrån patientens totala kliniska bild, och målet är att säkerställa att ingen livshotande hjärtkomplikation förbises i den akuta vårdsituationen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online