En nyfödds skalle består inte av ett enda ben, utan av flera benplattor som hålls samman av fibrösa sömmar, så kallade suturer. Dessa sömmar gör att skallen är mjuk och anpassningsbar – något som både underlättar förlossningen och ger hjärnan utrymme att växa snabbt under spädbarnsåren.
Mellan suturerna finns mjuka, obehandlade partier kända som fontaneller – de välkända ”mjuka fläckarna” på babyns huvud. Fontanellerna fungerar som flexibla zoner som ger hjärnan möjlighet att expandera i takt med att barnet utvecklas. Allteftersom barnet blir äldre stängs dessa områden gradvis genom förbenning, och i unga vuxna åldern har skallen blivit ett enda, sammanhängande och stabilt skelett.
I sällsynta fall är babyns skallben helt eller delvis sammanvuxna redan vid födseln. Detta tillstånd kallas kraniosynostos och innebär att skallen saknar den flexibilitet som behövs för en normal hjärnutveckling. Eftersom hjärnan fortsätter att växa trots de stela sömmarna kan trycket i skallen öka, vilket kan leda till:
Diagnosen ställs vanligtvis med hjälp av bilddiagnostik, exempelvis röntgen eller datortomografi, ofta i kombination med en noggrann klinisk undersökning av barnets huvudform.
Lyckligtvis går mycket att göra om tillståndet upptäcks i tid. Kirurgisk korrigering, ofta utförd under barnets första levnadsår, kan skapa utrymme för hjärnan att utvecklas normalt och minska risken för långvariga komplikationer avsevärt. Regelbundna kontroller hos barnavårdscentralen spelar därför en viktig roll för att upptäcka avvikande huvudtillväxt i ett tidigt skede.
Du som vill läsa mer kan vända dig till pålitliga medicinska källor, exempelvis Mayo Clinic, eller kontakta din vårdcentral eller barnavårdscentralen för rådgivning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online