Det finns två huvudsakliga kirurgiska metoder för att behandla ett makulärt hål. Valet av metod styrs av hålets specifika egenskaper, exempelvis dess storlek och utseende. De två alternativen är:
Vitrektomi är den standardiserade operationsmetoden för att reparera ett makulärt hål. Under ingreppet avlägsnar ögonkirurgen glaskroppen – den geléaktiga substans som fyller ögats inre – samt ett mycket tunt lager av näthinnans innersta del. Med hjälp av finmaskiga instrument separerar kirurgen därefter försiktigt hålets kanter så att de kan läggas ihop och sluta sig.
För att hålet ska kunna läka används oftast någon form av tamponad, till exempel en gasbubbla, luft eller silikonolja. Tamponaden fungerar som ett slags plåster mot näthinnans yta och håller den på plats under läkningsprocessen.
Vid ILM-peeling tas ett extremt fint membran, det så kallade inre begränsningsmembranet, som ligger ovanpå näthinnans yta bort. Detta ingrepp utförs ofta i kombination med vitrektomi, särskilt när det makulära hålet är stort.
I en metaanalys från 2017, som sammanställde randomiserade kliniska studier, jämförde forskarna vitrektomi med och utan ILM-peeling vid behandling av idiopatiska makulära hål. Resultaten visade att ILM-peeling signifikant ökade andelen helt slutna hål jämfört med enbart vitrektomi – 92 procent jämfört med 80 procent. När det gällde synskärpa och biverkningar fanns dock ingen signifikant skillnad mellan de båda grupperna.
En annan studie visade dessutom att ILM-peeling markant förbättrade chansen till fullständig slutenhet hos ögon med stora makulära hål, det vill säga hål med en diameter på mer än 400 mikrometer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online