Koncentriska mastopeksitekniker är kirurgiska bröstlyft som används inom plastikkirurgin. De mest kända varianterna är Benelli-liften och den periareolära Goes-tekniken – båda uppkallade efter sina kirurger – samt den så kallade "purse string"-metoden, som fått sitt namn efter en speciell suturteknik.
Trots sina olika namn bygger alla dessa metoder på samma grundprincip: två koncentriska cirkulära snitt görs runt vårtgården, ett donutformat hudområde tas bort, och kanterna sys sedan ihop igen kring bröstvårtan. Målet är alltid detsamma – att återställa bröstets lyft, form och projektion med så små ärr som möjligt och utan att känseln i vårtan påverkas.
Denna teknik kallas ibland för "donut-mastopeksi" och används oftast hos kvinnor med mindre bröst och lindrig hängning. Namnet kommer från det donutformade hudstycke som kirurgiskt avlägsnas från vårtgården – den mörkare cirkeln av hud runt bröstvårtan.
När huden tagits bort kan vårtan och vårtgården flyttas uppåt och fästas i en högre position på bröstet. Ibland blir den omplacerade huden överflödig och skrynklar eller veckar ihop sig. Om huden inte slätar ut med tiden och resultatet blir oönskat kan kirurgen föreslå ett kompletterande ingrepp.
Ett snitt görs då från vårtgården bakåt under bröstet fram till bröstvecket. En överflödig hudremsa tas bort, kanterna dras ihop och sys åter samman. Detta tar vanligtvis bort de flesta veck och återställer hudens ursprungliga struktur.
Även med detta extra snitt, när det behövs, ger den koncentriska mastopeksitekniken färre snitt och mindre ärrbildning än de vanligare "ankarformade" och andra icke-koncentriska mastopeksiprocedurer.
Ingreppet börjar på samma sätt: ett donutformat cirkulärt hudområde runt vårtgården tas bort och kanterna sys tillbaka på plats. Men för att minska den spänning som uppstår när den förkortade huden dras åt – vilket annars gör att brösthuden töjs ut igen – använder Benelli en serie "purse string"-suturer (snörningssuturer) som vävs in i dermala flikar. Detta förstärker återfästningen av vårtan och minskar därmed hudens uttänjning.
Fördelen är att den synliga ärrbildningen begränsas till området runt vårtan. Metoden har dock vissa nackdelar: en bredare vårtgård, en mer tillplattad bröstkontur och ibland synliga bristningar.
Denna metod följer samma grundläggande koncentriska teknik, men med en viktig skillnad: efter att snitten gjorts och operationen är klar för stängning används ett nät (mesh) för att bevara huden runt vårtgården och öka dess vidhäftning mot bröstfliken.
Hudkanterna dras sedan samman med "purse string"-suturer, vilket innebär att spänningen läggs på den starkare bröstfliken istället för på det känsligare vårtgårdsområdet, som är fallet vid andra tekniker.
Fördelen är att vårtgården, vilande på en stark, nätförstärkd dermal bädd, får läka fritt från deformationer utan att utsättas för spänning. Detta eliminerar många av de imperfektioner och texturförändringar i vårtgårdsområdet som är typiska för andra koncentriska mastopeksitekniker.
Alla tre metoderna delar samma mål: ett naturligt lyft med minimal ärrbildning och bevarad känsel. Valet mellan dem beror på bröstens storlek, graden av hängning, hudens kvalitet och dina personliga önskemål. En legitimerad plastikkirurg kan efter en grundlig undersökning rekommendera den teknik som ger bästa möjliga resultat just för dig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online