Biomaterial som används i rekonstruktiv kirurgi måste kombinera mekanisk styrka, korrosionsbeständighet, biokompatibilitet och ofta osseointegration. Vanliga metaller och legeringar:
- Rostfritt stål (316L): Hållbart, korrosionsbeständigt, kostnadseffektivt; används för ortopediska implantat (ledproteser, frakturfixering, benplåtar, skruvar).
- Titan och legeringar (Ti-6Al-4V, CP Ti): Hög styrka-viktförhållande, utmärkt biokompatibilitet, överlägsen korrosions-/utmattningsbeständighet, osseointegration; ledproteser, dentalimplantat, ansiktsrekonstruktion, rygginstrument, frakturreparation.
- Kobolt-kromlegeringar (CoCrMo): Exceptionell slitstyrka, hög styvhet; mindre flexibelt än titan; höft/knäproteser, dentalimplantat, ryggimplantat.
- Nitinol (Nickel-Titan): Formminne, superelasticitet; självexpandering stent, aneurysmreparation, guidewires, ortodontiska bågar.
- Tantal: Hög biokompatibilitet, korrosionsbeständighet, radiopacitet, porös struktur för ingväxt; acetabulära kupor, kraniel rekonstruktion, dentalimplantat.
- PEEK (Polyetheretherketon): Högpresterande termoplast (ej metall); radiolucent, elastisk modul nära ben, utmärkt biokompatibilitet; ryggfusionsburar, ledkomponenter, trauma-implantat.
- Nedbrytbara metaller (Magnesium/Järnlegeringar): Resorberas gradvis, eliminerar behov av borttagning av implantat; framväxande innovation för frakturfixering, stent, pediatriska tillämpningar.
Materialval beror på operationsplats, belastningskrav, patientanatomi, bildbehov och krävd livslängd. Alla är utförligt forskade, reglerade (FDA, ISO 5832, ASTM) och matchade till klinisk indikation.
