Den allra första formen av laserbaserad synkorrigering kallades fotorefraktiv keratektomi (PRK). Efter flera års forskning och experiment utvecklades metoden vidare till LASIK, Laser-Assisted In Situ Keratomileusis. LASEK (Laser Assisted Sub-Epithelial Keratomileusis) kombinerar fördelarna med både PRK och LASIK. Alla tre ingreppen bygger på samma grundprincip, men de skiljer sig åt markant när det gäller utförande, återhämtning och lämplighet.
Det egentliga laseringreppet vid LASIK tar bara cirka en minut. Kirurgen använder ett instrument som kallas mikrokeratom för att skapa en tunn flik i hornhinnan. Instrumentet placeras över ögat och ett mjukt vakuum appliceras för att hålla det stadigt på plats. Under snittet bildar epitel- och stroma-skikten tillsammans en flik som är ungefär 180 mikron tjock.
Därefter används en excimerlaser för att avlägsna kontrollerade mängder hornhinnevävnad och därmed forma en ny, korrekt kurvatur som korrigerar synfelet. Fliken lyfts sedan försiktigt tillbaka till sitt ursprungsläge, där den fäster naturligt utan stygn. Hela besöket, från start till mål, tar sammanlagt ungefär 15 minuter.
Återhämtningen efter LASIK är snabb – de flesta ser relativt bra redan efter cirka två dagar och får köra bil inom tre dagar efter operationen. Metoden lämpar sig bäst för patienter med en tjockare hornhinna och rekommenderas däremot inte för dem med tunn hornhinna. Resultaten är ofta utmärkta, och många uppnår synskärpa motsvarande 20/20 eller bättre. Om en kompletterande förfiningsoperation skulle behövas senare, ger LASIK generellt bättre förutsättningar än andra metoder. Smärta och obehag efter ingreppet är dessutom mycket liten.
Vid LASEK används istället ett precisionsinstrument som kallas trepan för att skära cirka 50 mikron ner i epitel-skiktet. Till skillnad från vid LASIK skärs inte hornhinnan under epitelet. En alkohollösning förs in under epitel-skiktet, vilket gör att det kan lossnas och viks åt sidan. På samma sätt som vid LASIK använder kirurgen sedan en excimerlaser för att forma om hornhinnan och korrigera synfelet. Efter den minutlånga laserbehandlingen läggs epitel-skiktet försiktigt tillbaka på hornhinnan.
Epitel-skiktet läker normalt inom 24 timmar, men patienterna får vanligtvis vänta cirka en vecka innan de kör bil igen. Den fullständiga läkningsprocessen tar däremot sex till åtta veckor. LASEK medför mer smärta och obehag än LASIK, men är ofta ett betydligt bättre alternativ för patienter med tunn hornhinna. Risken för disighet i hornhinnan (s.k. haze) är lägre, mer hornhinnevävnad bevaras, och risken för torra ögon – ett vanligt besvär hos LASIK-patienter – är också mindre.
LASIK-patienter med en tunn hornhinna riskerar sämre resultat. Fliken kan dessutom skadas eller lossna vid trauma mot ögat, och i vissa fall kan ärrvävnad bildas som leder till astigmatism. LASEK-patienter å andra sidan behöver längre tid på sig att läka och upplever mer obehag under återhämtningen.
Oavsett metod krävs alltid en noggrann förundersökning för att utesluta ögonsjukdomar och bedöma vilken teknik som passar just dina ögon. Patienter som är benägna att utveckla torra ögon eller har onormalt stora pupiller rekommenderas ofta att överväga PRK som ett alternativ till både LASIK och LASEK. Rådfråga alltid en legitimerad ögonläkare för att göra ett tryggt och informerat val.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online