En kolostomi är ett kirurgiskt ingrepp där en öppning skapas i bukväggen och kopplas samman med tarmen. Genom öppningen kan avföring lämna kroppen utan att passera resten av matsmältningskanalen. En kolostomiåterläggning, även kallad laparoskopisk kolostomiåterläggning, är ett ingrepp som återförenar mage och tarm och därmed återställer matsmältningssystemets normala funktion.
Kolostomiåterläggningar är relativt vanliga ingrepp, men de kan medföra betydande komplikationer. Nedan går vi igenom de viktigaste riskerna och vad du som patient bör känna till.
Kolostomier blir nödvändiga för patienter med olika tarm- och tjocktarmsproblem som hindrar dem från att smälta och utsöndra maten på ett normalt sätt. Tillstånd som ofta kräver en kolostomi inkluderar divertikulit (inflammation och ibland infektion i tarmen), cancer, Crohns sjukdom, tarmvred samt vissa medfödda missbildningar, enligt National Digestive Diseases Information Clearinghouse (NDDIC).
För många av dessa tillstånd är kolostomin endast tillfällig. I sådana fall kan en återläggning återställa en normal funktion i matsmältningskanalen.
En kolostomiåterläggning är ett större kirurgiskt ingrepp som bär på samma risker som all kirurgi med narkos. Vissa patienter är allergiska mot anestesimedel och kan drabbas av livshotande reaktioner. Infektion är en vanlig komplikation vid alla operationer, men patienter som genomgår bukkirurgi är särskilt utsatta, enligt tidskriften World Journal of Surgery.
En öppen kolostomiåterläggning – alltså en traditionell operation med stort snitt i stället för laparoskopi – medför en hög frekvens av sårinfektioner, enligt Journal of Gastrointestinal Surgery. I en kontrollerad jämförelsestudie av de två operationsmetoderna drabbades 59 procent av patienterna som opererades med öppen teknik av någon form av infektion, medan endast 14 procent av de laparoskopiskt opererade patienterna fick en infektion.
Öppen kolostomiåterläggning kan även leda till anastomosläckage, det vill säga att den nya tarmfog delvis förblir otät, samt till snittbråck, ett bråck som uppstår i operationsärret.
Vid en sluten eller laparoskopisk kolostomiåterläggning används en kamera som förs in genom små snitt. Laparoskopisk kirurgi eliminerar behovet av stora snitt, vilket är en fördel eftersom stora snitt i buken läker långsamt och lätt blir infekterade.
Enligt Journal of Gastrointestinal Surgery ger laparoskopiska kolostomiåterläggningar lägre komplikationsfrekvens efter operationen, men risken för infektion, inkontinens och anastomosläckage finns kvar. Tyvärr är metoden inte möjlig för alla patienter – de med mer komplexa sår eller omfattande ärrvävnad kan behöva traditionell öppen kirurgi.
Även om inkontinens inte är livshotande kan det vara ett mycket besvärande tillstånd. Vissa patienter får sämre kontroll över tarmrörelserna än före operationen, vilket kan påverka både hur ofta tarmen töms och avföringens konsistens, enligt NDDIC. Det är därför viktigt att diskutera dessa risker noggrant med sitt vårdteam innan beslut om återläggning fattas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online