Primär anastomos är ett kirurgiskt ingrepp som kan användas för att återförena avsnitt av tjocktarmen efter att sjuk vävnad har tagits bort. En anastomos betyder i allmänhet en återkoppling av två flöden. I kirurgiskt sammanhang innebär en primär anastomos att två delar av ett organ återförenas efter att sjuk vävnad har avlägsnats. Tekniken kan även användas efter genomskärning av urinröret eller matstrupen, men den är vanligast inom tarmkirurgi.
Tjock- och tunntarmen förbinder magsäcken med ändtarmen, och tjocktarmen utgör den största delen av grovtarmen. Flera sjukdomar kan påverka tarmarnas funktion och den allmänna hälsan negativt:
Alla dessa tillstånd kan vara skäl till att en kolektomi behöver utföras.
En kolektomi är ett kirurgiskt ingrepp som syftar till att ta bort inflammerad, cancerös eller annars sjuklig vävnad från tjocktarmen. Ibland tvingas kirurgen utföra en total kolektomi, där hela tjocktarmen tas bort. Vanligare är dock att endast den sjuka delen av tarmen avlägsnas, medan resten lämnas intakt. Ingripet kan utföras via ett snitt i bukväggen eller, i vissa fall, med minimalinvasiv teknik genom små snitt (laparoskopi).
När den sjuka delen av tarmen tagits bort måste funktionen hos de kvarvarande delarna återställas. Ett alternativ är att utföra en kolostomi. Vid en kolostomi kopplas den fungerande delen av tarmen, den som leder ned från magsäcken, till bukväggens yta. Den återstående delen mot ändtarmen kan antingen tas bort eller stängas. En påse fästs vid den nya tarmöppningen för att samla upp avföringen.
En kolostomi kan vara en tillfällig åtgärd, men den kan upplevas som plågsam, socialt besvärande och den minskar ofta patientens livskvalitet avsevärt. Alternativet är att utföra en primär anastomos, där de kvarvarande tarmdelarna kirurgiskt återförenas med suturer eller häftklamrar. En fördel med primär anastomos, i fall där kolostomin sannolikt bara är temporär, är att man undviker trauma och kostnaden för en andra operation för att återställa tarmens kontinuitet. Den största risken med primär anastomos är att återföreningen inte håller, vilket kan leda till läckage i bukhålan och infektion. En sekundär anastomos avser ett senare kirurgiskt försök att återskapa förbindelsen.
Även om primär anastomos efter en kolektomi medför risk för läckage, infektion och till och med död, är fördelen att tarmen återställs som ett helt och fungerande organ. En permanent kolostomi kan däremot bli en källa till långvarigt obehag och pinsamhet. I vissa situationer, särskilt vid akut kolektomi, kan patienten sakna valmöjlighet, och åtminstone en tillfällig kolostomi kan då bli resultatet. När operationen däremot kan planeras måste ett noggrant övervägande göras – alltid i nära samråd mellan patient och kirurg.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online