Skador och naturligt åldrande kan leda till att en disk i nacken buktar ut – så kallat cervikalt diskbråck. De flesta diskbråck läker av sig själva inom fyra till sex veckor. Om värken och nervkompressionen däremot kvarstår längre än sex veckor kan kirurgi bli nästa steg i behandlingen.
Ett utbuktande nackdisk kan ge upphov till två olika typer av smärta. Diskogen smärta utgår från själva disken och stannar i eller nära skadestället utan att stråla utåt. Radikulopati är däremot en strålande smärta som uppstår när intilliggande nerver kläms av det utbuktade bråcket.
Enligt Necksurgery.com är det främsta målet med operation vid cervikalt diskbråck att förebygga eller begränsa nervskador, medan smärtlindring är ett sekundärt mål. Upplever du domningar, stickningar eller nedsatt kontroll över armen kan läkaren därför välja att operera redan som första behandlingsalternativ.
Vid en diskektomi tas den utbuktade disken bort, vilket lindrar både diskogen smärta och radikulopati. Ingripet är dock delvis omdiskuterat, eftersom de långsiktiga effekterna av att ta bort en halsdisk varierar från person till person. För att undvika problem kopplade till diskborttagningen låser läkarna ofta ihop de intilliggande kotorna – en så kallad spinal fusion.
Om smärtan är svår och konservativa behandlingar inte gett någon lindring kan läkaren föreslå en cervikal diskprotes. Enligt North American Spine Society fungerar konstgjorda diskar bäst hos patienter med i övrigt frisk ryggrad.
Kirurgi mot diskogen smärta – alltså smärta som utgår från själva det utbuktade disken – ger generellt sämre resultat än operation för strålande smärta och neurologiska besvär orsakade av nervkompression (radikulopati).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online