Sedan 1968 har benmärgstransplantationer använts för att behandla sjukdomar som leukemi, lymfom och immunbristsjukdomar. Stamcellstransplantationer är däremot en relativt ny utveckling inom den medicinska vetenskapen, vilket innebär att de potentiella användningsområdena och riskerna med dessa ingrepp ännu inte är helt kartlagda.
Syftet med en transplantationsprocedur är att ersätta defekta eller skadade vävnader och celler med nya celler som kan återställa normal funktion i kroppen. Att tala om benmärgsmaterial jämfört med stamcellsmaterial är egentligen två sidor av samma mynt, eftersom benmärg är en typ av stamcell som härrör från cellerna inuti benet.
Stamceller kan i allmänhet hämtas från flera olika källor, bland annat navelsträngen, fostermaterial, moderkakan, somatiska celler, embryonalt material samt benmärg. Vilken typ av transplantationsprocedur som väljs beror på vilken behandling patienten behöver och vilket område av kroppen som är drabbat.
Stamcellsforskning är ett snabbt växande område där stamceller används för att bota sjukdomar, modifiera gener och klona djur – och potentiellt även människor. Det som gör stamceller så lovande är deras förmåga att utvecklas till många olika typer av vävnader.
När stamceller används för att behandla sjuka vävnader kan de ge en permanent läkning, eftersom friska nya celler delar sig och ersätter de defekta cellerna. Denna typ av transplantation kan i framtiden erbjuda en metod för att behandla cancer inuti kroppen. Benmärgsstamceller används redan idag för att ersätta ohälsosam benmärg hos personer som lider av blodrelaterade sjukdomar som leukemi.
Som vid alla kirurgiska ingrepp finns det vissa risker förknippade med en stamcellstransplantation. Frekventa kontroller och eventuella sjukhusvistelser kan bli nödvändiga efter ingreppet.
Patienter som får stamceller från en donator kan drabbas av så kallad transplantat-mot-värd-sjukdom (graft-versus-host disease). Tillståndet uppstår när patientens immunsystem reagerar mot de transplanterade donatorcellerna. Typiska symtom är kräkningar, diarré, hudutslag och buksmärta. Organskador, skador på blodkärl och sekundära cancerformer är andra möjliga komplikationer som kan uppstå.
Benmärg består av den mjuka vävnad som finns inuti benen och ansvarar för att producera och lagra kroppens blodceller. Benmärg kan extraheras från bröstbenet, höfterna, ryggraden, revbenen och skallen.
Transplanterat benmärgsmaterial kan användas för att ersätta skadad benmärg hos personer som genomgått strålbehandling eller kemoterapi. Även patienter med genetiska sjukdomar, exempelvis Hurlers syndrom eller adrenoleukodystrofi, kan ha stor nytta av att få en frisk tillgång till benmärgsmaterial.
Riskerna vid en benmärgstransplantation varierar beroende på patientens allmänna hälsa, vilken typ av transplantation som utförs och hur väl donatorns material matchar patientens vävnader.
Patienter som tidigare genomgått kemoterapi eller strålbehandling löper större risk för komplikationer på grund av kroppens försvagade tillstånd. Eftersom benmärg antingen kan komma från patienten själv eller från en donator blir frågan om vävnadskompatibilitet särskilt viktig när donatormaterial används. Möjliga komplikationer efter ingreppet inkluderar anemi, infektioner, inre blödningar samt skador på inre organ.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online