Hjärtklaffarna reglerar blodflödet till och från hjärtat genom att öppna och stänga sig tusentals gånger varje dag. När en klaff slutar fungera som den ska kan det få allvarliga konsekvenser för hela cirkulationssystemet. Även om kirurger alltid försöker reparera en defekt hjärtklaff i första hand, blir ett klaffbyte ibland den enda möjliga lösningen.
Ett hjärtklaffsbyte blir nödvändigt när klaffen är så pass skadad att den inte går att reparera och inte längre kan öppna eller stänga sig ordentligt. Detta kan bero på förkalkning, infektion eller medfödda missbildningar. I dessa situationer flödar blodet inte korrekt genom hjärtats kamrar, vilket kan leda till hjärtsvikt och i värsta fall bli livshotande.
Under operationen gör kirurgen ett snitt i området kring hjärtat eller aorta. Den skadade klaffen tas bort, varefter protesen sys fast i anulus – den ringformade vävnaden som tidigare stödde den naturliga klaffen. Operationen utförs vanligtvis i narkos med hjälp av en hjärt-lungmaskin, även om mindre invasiva tekniker har blivit allt vanligare. Vid så kallad TAVI (transkateterimplantation av aortaklaff) kan en ny klaff föras in via ett blodkärl utan öppen kirurgi, ofta genom ett snitt i ljumsken.
Ersättningsklaffar finns i två huvudtyper: mekaniska och biologiska. Mekaniska klaffar tillverkas av syntetiska material som kol och titan och är extremt hållbara – de kan ofta fungera i hela patientens liv. Biologiska klaffar är däremot konstruerade av djurvävnad (ofta från gris eller ko) eller donerad mänsklig hjärtvävnad.
På mekaniska klaffar bildas blodproppar lättare. Därför måste patienter med mekaniska klaffar ta blodförtunnande medicin, exempelvis warfarin, under resten av livet och gå på regelbundna kontroller. Biologiska klaffar kräver i allmänhet ingen långvarig blodförtunnande behandling, men de slits med tiden och håller oftast mellan 10 och 20 år. En ny bytesoperation kan alltså behövas längre fram, särskilt hos yngre patienter.
Hjärtat har fyra klaffar. Aortaklaffen och pulmonalisklaffen reglerar blodflödet ut i kroppens respektive lungornas artärer, medan mitralisklaffen och trikuspidalklaffen ser till att blodet inte rinner tillbaka utan fortsätter i rätt riktning mellan förmak och kamrar. Cirka 95 procent av alla hjärtklaffsbyten gäller mitralisklaffen eller aortaklaffen, men läkare kan även byta ut pulmonalis- och trikuspidalklaffarna vid behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online