Plantar fasciit är en av de vanligaste orsakerna till hälsmärta och kallas ibland hälsporre. Tillståndet uppstår när det tjocka, fibrösa vävnadsbandet på fotens undersida – plantarfascian – svullnar och blir inflammerat. Den ofta intensiva smärtan är vanligtvis som värst på morgonen, innan foten hunnit mjukna upp. Invasiv behandling behövs sällan, men det finns flera kirurgiska behandlingsalternativ för dem som inte blir bättre med konservativ vård.
Enligt mdguidelines.com drabbas cirka tio procent av den amerikanska befolkningen av plantar fasciit någon gång i livet. Den exakta orsaken är okänd, men tillståndet förekommer oftast hos löpare, personer med övervikt och gravida kvinnor. Yrken som kräver långvarigt stående kan också öka risken för att utveckla besvären.
Två gånger så många kvinnor som män insjuknar. Ett vanligt bidragande skäl kan vara att man ofta växlar mellan höga klackar och platta skor, vilket belastar fascian på olika sätt.
Din läkare genomför en fysisk undersökning för att identifiera specifika områden med ömhet och svullnad. Om plantar fasciit diagnostiseras i båda fötterna (bilateralt) kan blodprov tas för att avgöra om du har underliggande sjukdomar, exempelvis systemiska inflammatoriska sjukdomar – en stor grupp ovanliga tillstånd som kan påverka alla organ, inklusive hjärtat.
Har du kronisk plantar fasciit kan extrakorporeal stötvågsterapi (ESWT) vara ett alternativ att överväga. Behandlingen innebär att ljudvågor riktas mot det smärtande området på hälen för att stimulera läkning. En möjlig nackdel är att metoden kan orsaka blåmärken, svullnad, smärta och domningar. Dessutom ger behandlingen inte alltid önskad effekt.
Kirurgi behövs sällan för att behandla plantar fasciit, men när det krävs finns flera olika ingrepp att välja mellan.
Enligt CMP Medica omfattar ingreppen bland annat borttagning av hälsporre, total eller partiell frigöring av plantarfascian (bindväv), osteotomi (kirurgisk genomskärning) av calcaneus (hälbenet) samt borring i calcaneus.
Vid Schön- eller Baxter-metoden skärs den spända fascian av för att minska spänningen i vävnaden.
En studie publicerad i decembernumret 2003 av Techniques in Foot & Ankle Surgery följde 33 patienter som genomgått ingreppet. Av dessa var 82 procent nöjda med resultatet.
DuVries-tekniken innebär ett snitt i hälsporren varefter plantarfascian avlägsnas. Vissa patienter upplever domningar längs såret som kan bestå i flera månader efter operationen.
Biverkningar kan även innefatta en försvagning av fotvalvet.
Vid en plantar fasciotomi används ett endoskop – ett långt, smalt instrument som används vid mindre kirurgiska ingrepp. Metoden ger direkt visualisering av plantarfascian i ett område där risken för kontakt med nervvävnad är liten, vilket gör ingreppet skonsammare än öppen kirurgi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online