Hur stamceller från mänskliga och djurembryon kan användas för att bota sjukdomar

Användningen av mänskliga eller djurembryon för att bota sjukdomar är ett område fullt av löften för medicinsk forskning. Samtidigt väcker användningen av mänskliga embryon svåra frågor om när livet börjar och om det är moraliskt och etiskt försvarbart att använda embryon för att rädda liv på människor som lider av allvarliga sjukdomar. Det finns även spekulationer om att stamceller skulle kunna extraheras från mer utvecklade embryon utan att skada livet inom dem. Användningen av djurembryon är betydligt mindre kontroversiell, och flera experiment där dessa embryon använts för att bota mänskliga sjukdomar har redan visat lovande resultat.

Det här behöver du

• Avancerade forskningslaboratorier
• Humana embryonala stamceller
• Embryonala stamceller från djur

Instruktioner

Använda humana och djurembryon för att bota mänskliga sjukdomar

1. Två typer av humana stamceller

Det finns två typer av stamceller som används inom medicinsk forskning. Vuxna stamceller kan samlas in från hjärtat, levern eller hjärnan. Deras fördel är att de redan kommer från patientens egen kropp, vilket eliminerar risken för avstötning. Embryonala stamceller samlas däremot in från fertilitetskliniker när embryon inte längre behövs för implantation hos kvinnor som försöker bli gravida. Dessa överskottsembryon hade annars kasserats – istället kan de nu användas i försöken att bota sjukdomar.

2. Embryonala stamceller från djur

Användningen av djurembryon är betydligt mindre kontroversiell, och vissa experiment har redan visat tecken på framgång – exempelvis ett israeliskt projekt där celler från fostergrisar användes för att behandla typ 1-diabetes hos apor. Djurembryon är dessutom lättare att få tag på och väcker inte samma etiska debatt som humana embryon gör. Forskning har visat att cellerna hos vissa djurarter uppvisar slående likheter med mänskliga celler både i struktur och funktion, vilket har uppmuntrat många forskare att undersöka möjligheten att transplantera djurstamceller till människor. Överraskande nog har just grisar använts i många av dessa studier tack vare sin fysiologiska likhet med människan.

3. Forskning med humana stamceller

På grund av de strikta begränsningar som lags på forskningen kring humana embryonala stamceller under senare år saknas det ännu konkreta bevis för botemedel baserade på denna teknik. Med mer öppna riktlinjer för forskningen bedömer experter att botemedel mot sjukdomar som Parkinsons sjukdom, diabetes, multipel skleros och ryggmärgsskador kommer att kunna utvecklas och införas i stor skala inom hälso- och sjukvården. En spännande aktuell satsning drivs av biologen Thomas Reh vid University of Washington, som arbetar med att producera stora mängder fotoreceptorceller för näthinnan från embryonala stamceller – med målet att bota blindhet.

4. Forskning med djurstamceller

Användningen av embryonala stamceller från djur har redan visat viss framgång vid behandling av typ 1-diabetes. I en israelisk studie vid Weizmanninstitutet i Rehovot lyckades forskarna behandla typ 1-diabetes hos apor som injicerades med embryonala celler från fostergrisar. Fem månader senare producerade aporna eget insulin igen. Insulinet var porcint, medan de kärl som producerade det helt bestod av värdens egna celler. Om framtida kliniska prövningar på människor kan reproducera dessa resultat skulle tekniken kunna användas rutinmässigt för att bota diabetes hos människor.