Rekanalisering av äggledarna är en medicinsk procedur där en blockering i äggledarna avlägsnas med hjälp av tunna katetrar. Behandlingen utförs i en klinisk miljö, oftast på röntgenavdelningen.
Blockerade äggledare – så kallad tubarfaktorinfertilitet – är en av de vanligaste orsakerna till kvinnlig infertilitet. Äggledarna är mycket fina, rörformiga strukturer som förbinder äggstockarna med livmodern. Äggen vandrar normalt genom äggledarna, där de kan möta och befruktas av spermier. Ibland kan äggledarna bli blockerade eller förträngda, vilket försvårar eller omöjliggör en graviditet. Blockeringen kan drabba den ena eller båda äggledarna.
Den vanligaste orsaken till tubarfaktorinfertilitet är bäckeninflammation (pelvic inflammatory disease, PID). PID är ett samlingsnamn för inflammation i livmodern, äggledarna och ibland även äggstockarna. Den orsakas oftast av upprepade sexuellt överförbara infektioner, exempelvis klamydia eller gonorré, men inte alltid. Om inflammationen lämnas obehandlad kan ärrvävnad bildas, vilket kan leda till att äggledarna blockeras och till infertilitet. En eller båda äggledare kan vara blockerade. Om bara en äggledare är blockerad kan du, beroende på hur väl fungerande äggstocken på samma sida är, fortfarande kunna bli gravid på naturlig väg.
Andra orsaker till tubarfaktorinfertilitet inkluderar endometrios, tidigare utomkvedshavandeskap (ektopisk graviditet), tidigare bukkirurgi samt tidigare eller pågående infektion med gonorré eller klamydia. Infektioner efter missfall eller abort kan också ligga bakom. Tuberkulos är relativt ovanligt i västvärlden men kan orsaka infektion i äggledarna, liksom en brusten blindtarmsinflammation. Alla dessa tillstånd kan leda till att ärrvävnad, slems och partiklar samlas i äggledarna och orsakar en blockering.
Under ingreppet, som utförs på röntgenavdelningen, får du sedering. Ett spekulum (ett instrument som används för att öppna slidan och synliggöra livmodermunnen och omgivande vävnad) förs in i slidan på samma sätt som vid ett cellprov. En mycket tunn slang, en kateter, förs sedan genom livmodermunnen upp i livmodern och vidare till äggledarna, förbi blockeringen. Därefter sprutas snabbt ett kontrastmedel in. Syns kontrastmedlet på röntgenbilderna passera genom äggledaren och ut i bukhålan fanns ingen hindrande blockering. Gör det inte det kan en tunn ståltråd (så kallad guidewire) försiktigt föras genom katetern och manövreras för att lösa upp blockeringen.
Ett alternativ till denna metod är att föra in en liten ballong genom katetern och varsamt blåsa upp den vid blockeringens plats. Rekanalisering kan också utföras kirurgiskt.
En översikt från brittiska National Institute for Clinical Excellence (NICE) visar att om blockeringen ligger nära livmoderns mynning (proximalt) kan blockeringen avlägsnas i cirka 70 procent av fallen. Graviditet uppnås i upp till 20 procent av dessa fall.
Enligt National Institute for Clinical Excellence är de viktigaste riskerna perforering (genomborrning) av äggledarna (1–10 procents risk), inre blödningar i buken, infektion (vilket är relativt ovanligt) samt utomkvedshavandeskap, där graviditeten utvecklas i äggledaren – något som sker i cirka 8 procent av fallen.
Om din tubarfaktorinfertilitet orsakas av endometrios eller bäckeninflammation är blockeringen troligen belägen längre bort från livmoderns mynning (distalt). Denna typ av blockering är svårare att behandla med denna teknik, så din läkare kommer troligen att diskutera alternativa behandlingsmöjligheter med dig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online