Nefrektomi är en kirurgisk operation där en njure avlägsnas. I många fall utförs ingreppet laparoskopiskt, alltså med små snitt och titthålsteknik. Ibland krävs dock en öppen operation, vilket innebär ett större snitt och längre återhämtningstid. En nefrektomi kan bli nödvändig vid njurtumörer, cancer eller njursjukdom i slutstadium. Ingreppet används även för att avlägsna en frisk njure från en donator i samband med transplantation.
Vid en radikal nefrektomi tas njuren, de tillhörande körtlarna, urinledaren och omgivande vävnad bort. En partiell nefrektomi innebär att endast den skadade delen av njuren avlägsnas och kallas därför även njursparande kirurgi.
Som vid alla kirurgiska ingrepp under narkos finns det risk för biverkningar efter en nefrektomi. En reaktion på anestesin kan uppträda direkt vid induktionen eller när patienten vaknar. Detta är ett akut medicinskt tillstånd som omedelbart behandlas av den anestesiolog som övervakar narkosen.
Därefter uppstår naturligtvis smärta i operationsområdet, som kan vara mild till svår och pågå i upp till tre veckor. Plötslig eller ovanlig smärta ska alltid rapporteras till kirurgen omgående. Det finns även risk för postoperativ lunginflammation, eftersom smärtan gör det svårt att andas effektivt. Det är därför viktigt att ta djupa andetag och hosta för att rensa lungorna efter operationen. Andningsövningar och god smärtlindring är avgörande för att minska risken för lunginflammation.
En laparoskopisk nefrektomi är betydligt mindre invasiv än en öppen operation, men risken för infektion finns ändå. En infektion som utgår från urinblåsan kan bero på användning av en urinkateter, som ibland behövs under återhämtningen för att tömma blåsan. Hanteras katetern inte hygieniskt kan det leda till blåskatarr, och behandlas infektionen inte snabbt kan den sprida sig till det läkande operationsområdet.
Infektion kan även uppstå i själva såret. Noggrann sårvård är nödvändig för att minska risken, och alla tecken på infektion ska betraktas som angelägna och kräva kirurgens uppmärksamhet.
Vid en radikal nefrektomi kopplas njuren loss från de stora njurkärlen. Även om kirurger lägger stor vikt vid att sy ihop kärländarna finns det alltid en viss risk för blödning. I närheten av njurarna finns dessutom andra stora blodkärl som oavsiktligt kan skadas under ingreppet.
Direkt efter operationen och under sjukhusvistelsen övervakas patienten noggrant för att upptäcka tecken på blödning. Ett sjunkande blodtryck kan tyda på inre blödning, varför yrsel eller förändrad medvetandegrad alltid ska rapporteras till vårdpersonalen.
Njurarna och de tillhörande körtlarna bidrar till att reglera blodtrycket. När en eller båda njurarna avlägsnas måste blodtrycket därför övervakas noga och hanteras aktivt, eftersom hypertoni är en vanlig biverkning av nefrektomi. Svårighetsgraden beror på hur frisk den kvarvarande njuren är samt på livsstilsfaktorer.
Att minska saltintaget är en viktig förändring efter en nefrektomi. Det amerikanska institutet NIDDK (National Institute of Diabetes and Digestive and Kidney Diseases) rekommenderar personer som lever med en njure att hålla blodtrycket under 130/80. Obehandlat högt blodtryck kan nämligen skada den kvarvarande njuren.
När en njure tas bort kompenserar den kvarvarande njuren och arbetar hårdare. Även efter en partiell nefrektomi sker en kompensation, eftersom mindre njurvävnad får utföra hela kroppens arbetsbelastning. Belastningen kan minskas genom ett lägre proteinintag, eftersom njuren ansvarar för att avlägsna restprodukterna från proteinomsättningen.
Med tiden kan den ökade belastningen orsaka skador som kan utvecklas till njursjukdom. Efter en nefrektomi görs därför regelbundna blodprov och urinanalyser för att övervaka njurfunktionen. Stigande halter av protein i urinen kan tyda på begynnande njursjukdom och bör följas upp av läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online