Äggledarsterilisering innebär att en kvinnas äggledare binds, kläms ihop eller skärs av, så att ägget inte kan passera genom dem och kvinnan därmed inte blir gravid.
Ibland förändras dock livsomständigheterna, och kvinnan önskar sig en ny graviditet. En återföring av äggledare är ett kirurgiskt ingrepp där kirurgen återkopplar äggledarna så att ägget återigen kan passera, vilket ger kvinnan möjlighet att bli gravid på naturlig väg.
Riskerna och biverkningarna vid detta ingrepp bör noggrant vägas mot andra möjligheter att bli gravid – även om slutsatsen skulle bli att man väljer att inte få fler barn.
En återföring av äggledare betraktas som en större operation. Till skillnad från själva steriliseringen, som vanligtvis utförs via ett litet laparoskopiskt snitt, kräver återföringen ett betydligt större snitt på cirka 10–15 centimeter genom buken.
Operationen innebär normalt tre dagars sjukhusvistelse följt av tre veckors vila hemma, helt utan arbete eller hushållssysslor.
Innan en återföring planeras bedömer kirurgen fem avgörande faktorer. Om någon av dessa inte stämmer, kan kirurgen avråda från att genomföra ingreppet.
Om äggledarna bands eller klämdes ihop finns goda chanser att de kan fungera igen efter en återföring. Om de däremot brändes av (koagulerades) och kortades av är möjligheten till lyckad återföring betydligt mindre.
Kirurgen undersöker även partnerns spermiekvalitet. Ett lågt spermieantal gör en graviditet osannolik även efter en lyckad återföring.
Befintliga tillstånd i bäckenområdet beaktas också. Har kvinnan exempelvis ärrbildning till följd av endometrios är chansen till framgång med återföringen liten.
Efter 38 års ålder sjunker fertiliteten markant, vilket gör att yngre kvinnor har bättre förutsättningar för graviditet. Ännu viktigare är dock kvaliteten på äggen, som kan testas i laboratorium.
En analys av äggreserven och äggkvaliteten ger en tydlig bild av hur realistisk en graviditet är efter ingreppet.
Som vid alla större kirurgiska ingrepp finns risker för reaktion på anestesin, blödningar och – i sällsynta fall – dödsfall.
Ytterligare komplikationer kan uppstå. Närliggande organ, som tarmar eller urinblåsa, kan punkteras eller skadas under operationen. Patienten kan också drabbas av urinvägsinfektion. Dessutom finns risk för att äggledarna läker med ärrbildning och därmed inte fungerar som de ska.
Går operationen bra och äggledarna läker utan ärrbildning är chansen för graviditet cirka 75 procent inom ett år för kvinnor som är 35 år eller yngre och saknar andra medicinska tillstånd. Detta förutsätter dessutom att partnern har en normal spermiekvalitet.
Det finns ytterligare potentiella fördelar. Vissa kvinnor lider av så kallat post-tubal-ligation-syndrom, med symtom som hormonella obalanser, utomkvedshavandeskap och depression. För dessa kvinnor kan en återföring av äggledarna lindra eller korrigera besvären.
Läkare rekommenderar ibland provrörsbefruktning (IVF) i stället för en återföring av äggledarna. Detta gäller särskilt när kvinnan överskrider lämplig ålder, har omfattande ärrbildning eller mycket korta äggledare, lider av andra bäckentillstånd, eller när partnern har lågt spermieantal.
Läkaren kan bedöma att de potentiella riskerna och biverkningarna inte står i proportion till den begränsade nytta som ingreppet skulle ge, och rekommenderar då IVF i stället. Vid provrörsbefruktning kombineras spermier och ägg utanför kroppen, varefter det befruktade ägget placeras in i livmodern. För vissa kvinnor ger denna metod högre framgångsgrad än en återföring av äggledarna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online