Vitrektomitekniken utvecklades i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet för att kunna avlägsna glaskroppen från ögats insida. Med tiden har de ursprungliga vitrektomiprocedurerna effektiviserats, så att fler moment kunnat kombineras med operationen och fler ögonsjukdomar kunnat behandlas. Om du som patient behöver genomgå en vitrektomi är det viktigt att förstå vad ingreppet innebär och vad du kan förvänta dig.
Glaskroppen är den klara, geléliknande vätskan som fyller ögats bakre del och trycker mot näthinnan. Den består till största delen av vatten, men glaskroppen kan inte själv rensa bort partiklar som kan samlas i ögat, exempelvis blod eller ämnen från inflammatoriska processer. Om tillräckligt mycket av dessa material ansamlas i glaskroppen kan synen försämras. Under en pars plana-vitrektomi – uppkallad efter den del av ögat där instrumenten förs in – avlägsnas glaskroppen tillsammans med eventuella partiklar.
Namnet på ingreppet har en viktig betydelse. Pars plana är den del av ögat som ligger mellan näthinnan och pars plicata. Näthinnan är det flerskiktade cellager i ögats baksida som skickar bilder till hjärnan, medan pars plicata bildar den vätska som finns i ögats främre del (kammaren). Pars plana har ingen specifik funktion och utgör därför en säker plats att föra in vitrektomiinstrument utan att skada andra känsliga vävnader.
Några av de sjukdomar som kan behandlas med pars plana-vitrektomi är diabetisk ögonsjukdom, näthinneavlossning, hål i näthinnan och glaskroppsblödning. Både diabetisk ögonsjukdom och näthinneavlossning kan i sin tur orsaka glaskroppsblödningar. En glaskroppsblödning får ofta tid på sig att sjunka ner och försöka återabsorberas innan operationen planeras. Hur allvarlig grundsjukdomen var före pars plana-operationen ger en indikation på vilken synförmåga patienten kan förvänta sig efter ingreppet.
Proceduren utförs vanligtvis som en dagkirurgisk åtgärd, vilket innebär att patienten normalt inte behöver vårdas över natten. Antingen lokal eller allmän anestesi kan användas. Minst tre instrument förs in i ögat genom pars plana: ett för att avlägsna glaskroppen, ett annat för att injicera vätska som hjälper ögat att behålla sin form medan glaskroppen tas bort, samt ett instrument med ljuskälla. Kirurgen använder ett mikroskop för att se inuti ögat under hela ingreppet. När all glaskropp avlägsnats fylls ögat med en saltlösning. I vissa fall sys öppningarna där instrumenten fördes in igen; i andra fall behövs inga stygn och snitten läker av sig själva.
Några av riskerna vid pars plana-vitrektomi inkluderar infektion, näthinneavlossning, förhöjt ögontryck, glaskroppsblödning och utveckling av grå starr (katarakt). Grå starr är den vanligaste biverkningen efter vitrektomi. Mindre vanliga komplikationer är svullnad i vävnaden under näthinnan, en betydande förändring av glasögonstyrkan samt svullnad i gula fläckens centrum (makulan). Kirurgen arbetar noggrant för att undvika dessa komplikationer och följer dessutom upp patienten noga efter ingreppet för att kunna behandla eventuella problem om de skulle uppstå.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online