Med tiden kan benskörhet (osteoporos), kotfrakturer och andra tillstånd försvaga ryggraden eller skada diskarna i ländryggen. Dessa tillstånd kan orsaka kraftiga och långvariga ryggsmärtor. När konservativa behandlingsmetoder, såsom smärtlindrande läkemedel och fysioterapi, inte längre ger lindring kan en ryggkirurg rekommendera en lumbal fusion – en steloperation av ländryggen.
De två vanligaste kirurgiska angreppssätten är främre/bakre (anterior/posterior) respektive enbart bakre (posterior). "Anterior" syftar på kroppens framsida, medan "posterior" syftar på baksidan.
Ländryggen (lumbalregionen) består av de fem kotor som vetter mot buken. Eftersom dessa kotor är de längsta i ryggraden och bär störst del av kroppsvikten kan en skada i detta område vara extremt smärtsam.
När en operation bedöms nödvändig kommer kirurgen att utgå från dina symtom och bilddiagnostik, exempelvis röntgen- eller MR-undersökningar, för att avgöra var snitten ska placeras samt vilka material som ska användas för att reparera och stabilisera ryggraden.
Denna kirurgiska metod innebär att snitt görs genom både buken och ryggen. Med främre/bakre lumbal fusion kan kirurgen stabilisera ryggraden från båda håll – både framifrån och bakifrån. Kandidater för denna operation har vanligtvis hög grad av instabilitet i ryggraden eller har tidigare genomgått en misslyckad ryggoperation.
Kirurgen börjar med snittet i buken, tar bort den skadade delen av disken och skär därefter av ligamentet som täcker disken. Sedan sätts ett implantat in, exempelvis en stav, en platta eller en metallburk, som stödjer och stabiliserar ryggraden. Samma typ av instrumentering används för att fixera ryggradens baksida.
Patienter med relativt stabila ryggar behöver ofta bara en främre metod (anterior), vilket minskar risken för ytterligare kirurgiska komplikationer och kan förkorta återhämtningstiden.
Vid bakre metoder nås ryggraden endast från ryggens sida. Kirurger använder flera olika tekniker, men den vanligaste är posterolateral gutter fusion. Vid denna metod placeras ett bentransplantat in – ett syntetiskt eller naturligt material som kan formas för att ersätta skadat ben och stimulera sammanväxning av kotorna.
En andra metod är posterior lumbar interbody fusion (PLIF), där både ett bentransplantat och ett spinalimplantat, såsom en metallburk, placeras in i det skadade diskutrymmet för att återställa höjd och stabilitet.
Den tredje metoden, transforaminal lumbar interbody fusion (TLIF), innebär att hela ryggkotleden (facetleden) tas bort och ersätts – inte bara den skadade delen av disken. Detta ger kirurgen god åtkomst och kan minska risken för nervskador.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online