Lumbal spinalfusion är en kirurgisk metod som ofta används för att behandla degenerativ disksjukdom – en av de vanligaste orsakerna till kroniska besvär i ländryggen. Vid ingreppet placeras små bitar av ben antingen framför eller bakom kotpelaren. Med tiden växer benet ihop med omgivande kotor och fogar samman den aktuella delen av ryggraden. Syftet med fusionen är att helt eliminera rörelser i det sammansmälta segmentet, vilket i sin tur minskar eller tar bort den smärta som rörelserna ursprungligen orsakade.
Lumbal spinalfusion utförs för att stoppa smärta, stickningar, domningar och svaghet, återställa nervrelaterade funktioner samt förebygga onormala rörelser i ryggraden. Genom att låsa samman kotor permanent kan de flesta av dessa symtom lindras betydligt, eftersom de nerver som tidigare irriterades av rörelse eller tryck får möjlighet att återhämta sig.
Det finns två huvudsakliga operationstekniker: en främre (anterior) och en bakre (posterior).
Vid den främre metoden, som görs från buksidan, avlägsnar läkaren den skadade disken och placerar ett bentransplantat mellan kotorna. Med tiden växer transplantatet ihop med de omgivande kotorna, vilket stoppar de besvärande rörelserna i segmentet.
Vid den bakre metoden placeras istället bentransplantat på båda sidor om kotorna, varpå benet växer samman till en enhet och eliminerar de onormala rörelserna. Valet av teknik beror på patientens specifika tillstånd och kirurgens bedömning.
De främsta anledningarna till att en person väljer lumbal spinalfusion är ischias och smärta i benen. Ischias är en skarp, utstrålande smärta som följer benets nervbanor. Denna typ av smärta beror oftast på diskbråck i ländryggen, som trycker på en eller flera spinalnerver. Onormala kotrörelser kan också ge upphov till värk i benen och är därför ytterligare en indikation för operation.
Som vid alla kirurgiska ingrepp finns vissa risker förknippade med lumbal spinalfusion. Möjliga komplikationer inkluderar en utspänd buk (vilket kan göra det svårt att äta), sårinfektioner, urinvägsproblem, smärta på platsen där bentransplantatet placerats, blodproppar i lungorna samt flebit (veninflammation) i benen. Det är viktigt att diskutera dessa risker noggrant med sin läkare innan beslut om operation fattas.
Även om degenerativ disksjukdom troligen är det vanligaste tillståndet som behandlas med lumbal spinalfusion används operationen även för patienter med artros i ryggen eller spondylolistes – ett tillstånd där en kota glider fram över en annan, vilket kan skada spinalnervarna och orsaka kraftiga smärtor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online