
Organdonation är en gåva av livet. Oavsett om du lever och donerar ett dubbelorgan, som en njure, till en familjemedlem som delar din blodgrupp och har ett potentiellt livshotande organsjukdom, eller om du bestämmer vad som ska hända med dina organ när du en dag inte längre behöver dem, är beslutet att bli organdonator ett djupt personligt val. De flesta som överväger organdonation har dock ett antal farhågor kring processen. Här går vi igenom de vanligaste – och varför de flesta av dem saknar grund.
En vanlig oro är att eftersom donerade organ behövs så desperat skulle läkare och annan medicinsk personal inte göra allt i sin makt för att rädda en organdonators liv, utan istället stänga av livsuppehållande behandling i förtid för att komma åt organen. Denna uppfattning har helt motbevisats. Medicinsk personal har svurit på att göra allt möjligt för att rädda sina patienters liv, och organ får aldrig tas innan döden konstaterats. Farhågan är alltså i praktiken obefogad.
En annan vanlig farhåga är att familjen inte skulle kunna hålla en visning av den avlidne som en del av begravningen om man valt att donera sina organ. Även denna rädsla är grundlös. Organen tas bort som en del av balsameringsprocessen, vilket dessutom krävs enligt lag i många delstater om en visning ska äga rum. Ingen kommer att kunna se eller ana att du donerat organ på din begravning.
Många oroar sig för att de själva eller deras anhöriga måste betala för att organen ska tas bort. Detta stämmer inte. Ingreppet kostar donatorn ingenting – kostnaderna bärs av transplantationsprogrammet. Dessutom kan det finnas ekonomiska förmåner knutna till donationen. I Pennsylvania i USA får organdonatorer exempelvis ett dödsfallsbidrag på flera hundra dollar som hjälper till att täcka begravningskostnaderna. På så sätt behöver organdonatorer aldrig betala för att donera sina egna organ.
En annan vanlig farhåga är att personer som donerar organ bryter mot principer inom sin religion. Detta är sällan fallet. De flesta större trosinriktningar förbjuder numera inte organdonation, inklusive katolicismen och kristendomen i övrigt. Inte heller islam eller judendomen förbjuder i regel donation av organ. Många religiösa ledare ser snarare organdonation som ett uttryck för medmänsklighet och en möjlighet att rädda liv.
Beslutet att bli organdonator är personligt, men de vanligaste farhågorna – att läkarna inte kämpar för ditt liv, att visning vid begravningen inte är möjlig, att donationen kostar pengar eller att den strider mot tron – saknar i stort sett all grund. Att registrera sig som organdonator kan rädda flera liv och är en gåva som både mottagare och deras anhöriga är djupt tacksamma för.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online