Ciklosporin är ett immunsupprimerande läkemedel som upptäcktes 1972 och godkändes för användning i USA 1983 under varumärket Sandimmune. Det ges till patienter efter allogen transplantation för att förebygga eller behandla organavstötning. Neoral lanserades senare som en förbättrad version av läkemedlet i form av en mikroemulsion för oral användning.
Ciklosporin och Neoral liknar varandra när det gäller både toxicitet och effekt. Båda läkemedlen används för att dämpa immunförsvaret i samband med transplantationer och finns tillgängliga i oral form för patienter.
Neoral utvecklades specifikt för att tas upp snabbare och mer effektivt av kroppen. Formuleringen ger dessutom en jämnare absorption hos en bredare grupp patienter, vilket minskar variationen mellan individer. En patient som tidigare behandlats med vanligt ciklosporin kan ofta behöva en lägre dos av Neoral för att uppnå samma effekt.
Båda läkemedlen har samma grundläggande funktion: att undertrycka immunsystemet så att det transplanterade organet inte stöts bort. De finns båda som tabletter eller kapslar för oral användning, men endast Sandimmune kan ges intravenöst.
Neoral får inte bytas mot Sandimmune utan noggrann övervakning av läkare. Även om båda innehåller den aktiva substansen ciklosporin skiljer sig formuleringarna åt, vilket påverkar hur mycket av läkemedlet som tas upp i kroppen. Båda preparaten kan dessutom orsaka toxicitet i lever och njurar vid felaktig dosering.
Patienter som byter från Neoral till Sandimmune måste följas noga eftersom läkemedlen inte innehåller samma mängd ciklosporin per dos. Regelbundna blodprov, bland annat analys av serumkreatinin, krävs för att säkerställa att njurfunktionen inte påverkas negativt och att dosen är korrekt anpassad.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online