Nässpjälor spelar en viktig roll inom öron-, näs- och halsvården. De kontrollerar blödningar genom att stabilisera ben och vävnader i näsan, och de förhindrar även intranasala sammanväxningar (adhesioner) – det vill säga att ärrvävnad efter näskirurgi blockerar näshålorna.
Nässpjälor kan behövas efter plastikkirurgi i näsan (rinoplastik) eller för att reparera en skada eller en medfödd sned nässkiljevägg. Nässkiljeväggen är den tunna vägg av brosk och ben som skiljer de två näspassagerna åt. Beroende på typen av ingrepp och patientens behov använder läkare antingen externa eller interna spjälor.
Här går vi igenom de vanligaste typerna av nässpjälor och deras egenskaper.
Externa plastspjälor orsakar färre irritationer för patienten än interna spjälor, även om de är något mer klumpiga än silikoninsatser. Dessa spjälor tillverkas av termoplast och är klädda med ett mjukt skum. Plastspjällan skärs till i rätt storlek så att den passar patientens näsborrar. Spjälorna har en självhäftande baksida, vilket gör att de enkelt kan tas bort för tillfällig lindring medan näsan läker.
Externa aluminiumspjälor har en kärna av aluminium som är täckt med ett mjukt skumskydd. Till skillnad från plast- och skumspjälor finns aluminiumspjälor endast i några få standardstorlekar. De kan tas bort för patientens tillfälliga komfort och fästs vid näsan med hjälp av lim på spjälans vingar. Tack vare aluminiumets hårda egenskaper ger dessa spjälor ett extra skydd för nyligen reparerade näsben och omgivande vävnader.
Under operationer använder läkare ofta tillfälliga plastspjälor för att minska blödningen i näsan. Dessa spjälor är gjorda av mjuk silikon för att hålla näspassagerna öppna medan kirurgen arbetar. Den lätta kompression som den kirurgiska nässpjälan ger förhindrar att blod hindrar patientens luftflöde. När operationen är klar tar kirurgen bort spjälorna och använder suturer (stygn) för att hålla näsans struktur på plats. Tillfälliga kirurgiska spjälor används oftast vid öppen rinoplastik, där externa snitt ger mer blödning men samtidigt bättre åtkomst för kirurgen.
Enligt Royal National Throat, Nose and Ear Hospital i London, Storbritannien, är silikon det vanligaste materialet som används för nässpjälor. Efter att läkare har reparerat näsan kan de sätta in silikonspjälor i båda näsborrarna. Det rör sig oftast om korttidsbehandlingar där spjälorna bara sitter kvar i näspassagerna i ungefär en vecka. Vid mindre ingrepp kan läkare välja att inte använda någon spjäla alls.
Det främsta syftet med silikonspjällan är att förhindra att nässkiljeväggen och näsborrens innervägg växer ihop. Dessutom ger silikonspjällan viss stabilitet åt näsan under läkningsprocessen. Läkare fäster vanligtvis silikonspjällan med tunna remsor av tejp och ett enda stygn. Silikonspjällor har oftast små perforerade hål som ger extra luftflöde för den läkande patienten.
Valet av nässpjäla beror på typen av ingrepp, patientens behov och hur länge spjälan behöver sitta kvar. Externa spjälor av plast eller aluminium skyddar näsans utsida, medan interna silikonspjälor framför allt används för att förebygga sammanväxningar inuti näsan. Rådgör alltid med din läkare om vilken typ av spjäla som passar bäst för just din situation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online