
Stav- och tappceller är specialiserade fotoreceptorceller som är avgörande för vår syn. De bildas under den embryonala utvecklingen genom en process som kallas neurogenes. Här följer en översikt över hur detta sker.
Ursprung: Stav- och tappceller har sitt ursprung i retinala progenitorceller, som finns i det retinala neuroepitelet – näthinnans innersta cellskikt.
Proliferation: Dessa progenitorceller delar sig snabbt och ökar kraftigt i antal under den tidiga utvecklingsfasen.
Differentiering: I takt med att progenitorcellerna delar sig börjar de differentiera sig till antingen stav- eller tappceller. Denna process styrs av en komplex samverkan mellan genetiska faktorer och signalmolekyler.
Migration: När cellerna har differentierats vandrar de till sina bestämda positioner i näthinnans yttre lager, där de tillsammans bildar det så kallade fotoreceptorskiktet.
Till skillnad från många andra celltyper i kroppen kan mogna stav- och tappceller inte ersättas om de dör eller skadas. Orsaken är att de retinala progenitorceller, som skulle kunna bilda nya fotoreceptorer, inte längre finns kvar efter födseln.
Följden blir att skador eller förlust av stav- och tappceller kan leda till bestående synnedsättning eller till och med blindhet. Detta utgör en stor utmaning vid behandling av degenerativa näthinnesjukdomar som retinitis pigmentosa och åldersrelaterad makuladegeneration, där stav- och tappceller successivt bryts ner och dör.
Forskningen bedrivs dock intensivt för att hitta nya behandlingsmetoder. Bland annat studeras stamcellsbehandlingar och genterapier som skulle kunna återställa näthinnans regenerativa förmåga och på sikt hjälpa patienter att återfå synen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online