Hjärttransplantationer växte fram ur utvecklingen av hjärtkirurgin och framgångarna med transplantationer av andra organ. De patienter som genomgick de första hjärttransplantationerna hade en mycket hög dödlighet, men utvecklingen av effektivare läkemedel mot avstötning gjorde med tiden hjärttransplantationen till en accepterad och livräddande behandlingsform. Behovet av donatorhjärtan har dessutom inspirerat till uppfinningen och användningen av konstgjorda hjärtan.
Hjärtkirurgin tog sina första verkliga steg under andra världskriget, när armékirurgen Dwight Harken utvecklade en metod för att avlägsna granatsplitter ur sårade soldaters hjärtan. Hans teknik krävde inte att hjärtat stannades, men framgångarna inspirerade till fler former av mindre hjärtkirurgiska ingrepp.
Mer komplicerade hjärtproblem krävde dock att hjärtat tillfälligt stannades – men en människa kan bara överleva cirka fyra minuter utan att blodet pumpas runt i kroppen. Läkaren Bill Bigelow kom på idén att kyla ner kroppen, vilket gav kirurgerna ett fönster på ungefär tio minuter då patienten kunde överleva utan att hjärtat pumpade blod. Detta banade väg för den första öppna hjärtoperationen 1952, vars framgång stimulerade ytterligare framsteg inom hjärtkirurgin.
De första hjärttransplantationerna följde i spåren av både hjärtkirurgins utveckling och den första framgångsrika njurtransplantationen 1963. År 1964 genomfördes den första hjärttransplantationen, med ett hjärta från en schimpans, men den misslyckades. Den stora milstolpen kom 1967, när thoraxkirurgen Christiaan Barnard i Kapstaden i Sydafrika utförde världens första hjärttransplantation från en mänsklig donator. Hans patient överlevde i 18 dagar innan kroppen stötte bort det nya hjärtat.
Barnard och andra läkare fortsatte att experimentera med hjärttransplantationer, men avstötningar och infektioner satte käppar i hjulet. Enligt hjärtkirurgen Lawrence Cohn utfördes 99 hjärttransplantationer under året efter Barnards historiska operation, men svårigheterna och den höga dödligheten fick de flesta att ge upp metoden.
Dessutom växte under 1960-talet en allmän oro kring hur donatororgan skulle tas om hand. Många fruktade att olycksoffer som registrerat sig som organdonatorer riskerade att få sin död påskyndad för att organen skulle kunna användas – en misstro som ytterligare hämmade verksamheten.
Vändpunkten kom med utvecklingen av cyklosporin, ett immunsupprimerande läkemedel som ursprungligen framställdes ur en svamp som hittats i jordprover från Norge. Cyklosporin hindrade kroppen från att stöta bort transplanterade organ utan att helt förstöra immunförsvaret. Detta ledde till en dramatisk minskning av dödligheten, eftersom läkarna nu både kunde förebygga avstötning och få bättre kontroll över infektioner. På 1980-talet fick därför hjärttransplantationerna en verklig renässans och etablerades som en standardbehandling vid svår hjärtsvikt.
Bristen på donatorhjärtan har varit ett genomgående problem sedan transplantationernas begynnelse, vilket fått forskare att utforska konstgjorda alternativ. Redan 1969 transplanterade amerikanen Denton Cooley ett konstgjort hjärta av plast i en patient som väntade på ett donatorhjärta. Apparaten fungerade under de tre dagar patienten behövde vänta, men visade tecken på svikt vid utbytet.
Robert Jarvik vid University of Utah ledde därefter ett team som utvecklade ett konstgjort hjärta avsett för permanent bruk. Teamet transplanterade sin apparat i en patient 1982, som levde i fyra månader. Resultaten uppmuntrade andra att satsa på tekniken, medan Jarvik fortsatte att förbättra sin konstruktion. En stor milstolpe nåddes år 2000, när Jarviks senaste modell implanterades i en 61-årig patient som levde i hela sju år med sitt konstgjorda hjärta – ett resultat som gav ny kraft åt forskningen och utvecklingen på området.
I dag utförs flera tusen hjärttransplantationer världen över varje år, och överlevnaden har förbättrats avsevärt tack vare bättre immunsupprimerande läkemedel, noggrannare patienturval och förfinad kirurgisk teknik. Samtidigt används moderna mekaniska hjärtassistentsystem ofta som övergångslösning för patienter som väntar på ett donatorhjärta. Historien om hjärttransplantationerna är därmed en berättelse om ihärdig medicinsk innovation – från pionjärernas motgångar till dagens livräddande rutinbehandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online