Purkinje-fibernätverket är den terminala grenen i hjärtats ledningssystem, vilket säkerställer snabb, synkroniserad ventrikulär depolarisation.
Anatomi & bana
- SA-nod (RA) → förmaksdepolarisation.
- AV-nod (interatrial septal) → fördröjning (120 ms) tillåter förmaksbidrag.
- His-bunt → penetrerar fibrosa skelettet.
- Höger & vänster gren → interventrikulärt septal.
- Purkinje-fibrer: Subendokardialt plex → distribuerar till ventrikulärt myokard (spets → bas).
Unika egenskaper
- Största diameter ledningsfibrer → snabbast ledningshastighet (~2–4 m/s vs. 0,3–1 m/s i myokard).
- Färre myofibriller, rikt glycogen, specialiserade gap junctions (Cx40).
- Automatism: Latenta pacemakers (backup om SA/AV misslyckas) — intrinsik frekvens 15–40 slag/min.
Funktionell betydelse
- Samtidig aktivering av båda ventriklar → koordinerad kontraktion → effektiv utkastning.
- Spets-till-bas-sekvens → „tvätt“-rörelse maximerar slagvolym.
- Grensblock (LBBB/RBBB) → fördröjd, dyssynkron aktivering → sänkt EF, bred QRS.
Kliniska korreler
- Purkinje-relaterade arytmier: PVCs, VT (fascikulär VT, idiopatisk VF).
- EKG: QRS <120 ms = normal Purkinje-ledning. RBBB = rSR' i V1; LBBB = bred R i I, aVL, V5–V6.
- CRT (kardiac resynchronization therapy): Stimulerar LV via coronarsinus för att återställa synkroni vid LBBB + låg EF.
Purkinje-fibrer är hjärtats „fiberoptiska nätverk“ – hastighet och synkroni för livsnödvändig utmatning.
