Nätverket av ledande vävnad som ligger inom ventrikelmyokardiet och ansvarar för den koordinerade sammandragningen av hjärtkamrarna under systole kallas Purkinjefibrer. Dessa specialiserade hjärtmuskelceller utgör den sista länken i hjärtats elektriska ledningssystem och spelar en avgörande roll för att blodet pumpas ut från hjärtat på ett effektivt sätt.
Purkinjefibrerna bildar ett intrikat nätverk med sitt ursprung i His buntel, som fortsätter genom hjärtats skiljevägg och delar sig i en vänster respektive höger grenbuntel. Dessa grenar förgrenar sig vidare i allt finare trådar som slutligen övergår i de talrika terminala Purkinjefibrerna, vilka sprider sig genom hela ventrikelväggens inre yta.
För att klara sin uppgift skiljer sig Purkinjecellerna från vanliga hjärtmuskelceller på flera sätt. De är större, har färre sammandragningsfilament och innehåller rikligt med glykogen – anpassningar som gör dem exceptionellt lämpade för snabb elektrisk ledning snarare än för kraftutveckling.
Den snabba elektriska impulsledningen genom Purkinjefibrerna säkerställer att depolarisationsvågen når kammarmuskelaturen effektivt och synkront. Impulsen sprids med en hastighet av upp till fyra meter per sekund, vilket gör att hela kammarväggen kan aktiveras på bråkdelen av en sekund. Detta möjliggör den välkoordinerade ventrikulära kontraktionen som krävs för att blodet ska tryckas ut ur hjärtat mot lung- och stora kretsloppet under systole.
Ett fungerande Purkinjenätverk är avgörande för hjärtats rytm. Skador på detta system – exempelvis till följd av blockeringar i grenbuntlarna eller ärftliga arytmier som arrytmogena kardiomyopati – kan leda till försämrad kammarfunktion eller farliga rytmrubbningar. Förståelsen för Purkinjefibrernas roll ligger också till grund för modern behandling som pacemakerterapi och kateterablation vid vissa former av ventrikeltakykardi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online