Vid akuta medicinska tillstånd är snabb och korrekt tolkning av patientens hjärtrytm avgörande. En ambulansläkare använder elektrokardiogram (EKG) för att bedöma hjärtats elektriska aktivitet och kunna sätta in rätt behandling – ofta när varje sekund räknas. Här går vi igenom de viktigaste hjärtrytmerna som analyseras inom prehospital vård.
Sinusrytmen är hjärtats normala rytm. De elektriska impulser som styr hjärtats sammandragningar utgår från sinusknutan (SA-knutan), som ligger i höger förmak. Rytmerna kännetecknas av en regelbunden puls mellan 60 och 100 slag per minut, och på EKG föregås varje QRS-komplex av en P-våg.
Förmaksflimmer är en vanlig hjärtrytmrubbning där impulserna utgår från flera olika punkter i förmaken i stället för från sinusknutan. Det ger en oregelbunden puls som kan vara både snabb och långsam. På EKG saknas tydliga P-vågor, och i stället syns ett snabbt och oorganiserat fladdermönster.
Vid förmaksfladder utgår impulserna från en enda punkt i förmaken, men med mycket hög frekvens. Pulsen är regelbunden och ligger typiskt mellan 150 och 250 slag per minut. På EKG ses karakteristiska sågtandade fladdervågor i stället för P-vågor.
Vid kammartakykardi utgår impulserna från hjärtats kammare i stället för från sinusknutan. Pulsen är regelbunden och ligger oftast mellan 100 och 250 slag per minut, och på EKG framträder breda och onormalt formade QRS-komplex. Kammartakykardi kan snabbt övergå i livshotande kammarflimmer och kräver omedelbar bedömning.
Kammarflimmer är en livshotande rytmrubbning där hjärtats elektriska aktivitet är helt kaotisk och oorganiserad. Hjärtat förmår inte pumpa blod effektivt, och på EKG saknas både tydliga QRS-komplex och P-vågor. Tillståndet kräver omedelbar defibrillering och hjärt-lungräddning (HLR).
Asystoli innebär att hjärtat helt saknar elektrisk aktivitet. På EKG visas en platt linje utan påvisbara utslag. Detta är ett hjärtstillestånd som kräver omedelbar HLR – men det är viktigt att först kontrollera att EKG-utrustningen fungerar och att elektroderna sitter rätt.
Vid pulslös elektrisk aktivitet finns det elektrisk aktivitet i hjärtat, men hjärtat kontraherar inte tillräckligt effektivt för att skapa en kännbar puls. På EKG ser man organiserad elektrisk aktivitet, trots att ingen puls kan palperas. PEA är livshotande och behandlas med HLR samtidigt som man söker efter den bakomliggande orsaken.
Bradykardi betyder att hjärtfrekvensen är lägre än normalt, vanligtvis under 60 slag per minut. Tillståndet kan bero på flera faktorer, exempelvis vissa läkemedel, hjärtsjukdomar eller dysfunktion i det autonoma nervsystemet. Om hjärtat inte hinner pumpa tillräckligt med blod kan symtom som yrsel, trötthet eller svimningskänsla uppstå.
Takykardi innebär att hjärtfrekvensen är högre än normalt, vanligtvis över 100 slag per minut. Vanliga orsaker är stress, ångest, feber, viss medicinering och hjärtsjukdomar, men även uttorkning och blödningar kan ligga bakom. Behandlingen anpassas efter den bakomliggande orsaken och patientens symtom.
För ambulanspersonal är förmågan att snabbt skilja mellan dessa rytmer helt avgörande – det bestämmer vilken behandling som ska ges, exempelvis defibrillering vid kammarflimmer eller medicinering vid symptomatisk bradykardi. En korrekt och snabb rytmbedömning kan vara skillnaden mellan liv och död.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online